Förstora

FRÅGA Jag fick nyligen en bok om hur stor betydelse vår placering i syskonskaran har för vår personlighet och identitet. Enligt syskonforskaren borde jag som ”äldstabarn” vara ansvarsfull, prestationsinriktad, auktoritetsbunden, konservativ, en ja-sägare. Det där med prestation och ansvar stämmer, men jag har varit en rebellisk nej-sägare (ett typiskt ”yngstabarn” enligt boken) i hela mitt liv!

Vad ska man tro om det här med födelseordning, åldersskillnad, könsmix och så vidare? Kan det ha så avgörande betydelse för hur vi blir som människor? Är syskonforskning en seriös psykologisk ”nisch”?
Rebellisk storasyster

SVAR Javisst kan syskonforskning vara seriöst. Men det är inte så exakt så att ett äldstabarn alltid är på det ena eller andra sättet. För det finns en mängd andra komplicerande miljöfaktorer med i bilden. Vad har hänt under uppväxten, hur man blev behandlad av föräldrarna, hur man lyckades i skolan, hur syskonavunden hanterades i familjen.

Positionen i syskonskaran kan liksom kön, åldersskillnader och könsmix i syskonskaran ge vissa allmänna tendenser, men alla de andra faktorerna kan visa sig mycket mer dominerande. Men ibland är det slående hur svårt två storasyskon i ett par kan ha att vara flexibla gentemot varandra. Eller hur småsystrar tycks vara undergivna män som är storebröder. Det kan vara bra att vara medveten om de här positionerna, när man förhandlar om vardagskonflikter.

DR BÖHM