FRÅGA: Som sambo uppmanas man alltid att skriva testamente, men vad gör man om den andre inte vill? Är sedan två år sambo med en man som liksom jag har särkullbarn, därför anser jag att vi bör skriva testamente.

Vi har båda mist våra makar genom dödsfall. I mitt fall var det en smärtsam ekonomisk process dessutom, jag tvingades sälja en stor del av allt jag ägde för att klara mig. Jag vill inte gå igenom detta igen, och har förklarat att jag önskar att vi upprättar ett testamente som gör att vi kan få en tidsfrist på några år, så att man hinner landa och inte behöver skaffa ny bostad i panik om man inte har råd att lösa ut den andres arvingar. (Vi står båda som ägare till ett radhus och en sommarstuga.)

Vi har diskuterat detta i två år och fått juristhjälp med ett förslag där den efterlevande skulle ha fri förfoganderätt. Men då sa han att jag kunde sälja allt och spela upp pengarna så att hans barn blev utan. Därefter har han undvikit ämnet. Jag upplever att jag tjatar – och detta börjar gnaga på förhållandet.

Han är en oerhört positiv person, men skojar till det när det börjar ”brännas”. Om jag kritiserar honom för det, svarar han att det är fel på honom och undrar varför jag är ihop med honom. Han är en charmig bohem och tycker att saker fixar sig ändå. Jag är den tråkiga som vill ha koll. Jag ligger sömnlös på nätterna just nu. I mina svarta stunder tänker jag att han sätter sina barn före mig.        

It takes two to tango

SVAR: Han skojar till det när det börjar brännas skriver du. Det verkar som om han har en bristande tillit, att han är rädd att bli lurad. Kanske skulle han inte tillstå det, men han tycks ha en sårbar punkt och värjer sig bakom en självnedvärderande attityd, att det är ”fel på honom”.

Du kan lugnt hävda att det ingår i ett förhållande att ta viss kritik av den andre, för att kunna förändra sig, och inte skoja bort allvarliga frågor! Du kan erbjuda dig att höra hans kritik av dig, för att tänka över hur du själv kan förändras, så ser han att det är möjligt.

Ett bra motto för förhållanden med ditt problem: Det som är ett problem för den ena personen är ett problem för båda! Om du är bekymrad för testamentet, så är det hans bekymmer också att hjälpa till så att du blir mindre oroad.

Såvitt jag förstår kan en jurist lösa den praktiska sidan genom att göra en del av hans tillgångar till enskild egendom, som bara ärvs av hans barn. Så det är två delar i problemet: Att tala om hans bristande tillit och svårigheter att ta kritik – och att hitta en juridisk lösning som båda är nöjda med. Eventuellt behöver ni gå några gånger till Familjerådgivningen för att få hjälp med den första delen.

Tomas Böhm