DR BÖHM Kanske man kan skilja på två olika saker i ditt brev. När du är ”svartsjuk”,  så handlar det om känslor som du behöver bearbeta och prata med din sambo om, sådant som hör ihop med förändringen att leva i en styvfamilj. Det är känslor som du inte behöver handla efter.

Det är rimligt att din sambo gör saker tillsammans med sina barn. Liksom att ni umgås korsvis – han med dina barn och du med hans barn, för att motarbeta tendensen till ”vi och dom”. Den svartsjukan går över om du talar om den.

Det andra du beskriver är däremot sådant som du uppfattar som verkliga motsättningar mellan er, sånt som ni behöver diskutera för att lösa! Din sambo är ju tydligen med på att prata, men behöver stöd i att tala med sina barn om hur ni  vill ha det. Han får öva sig att ta dessa konflikter, att själv stå för vad han tycker utan skylla på dig. Även stora barn känner sig tryggare när de inte kan driva vuxna framför sig.

Tomas Böhm