Fråga: Jag har en bra relation med mina två vuxna söner. Vi talas vid i princip varje dag och de är väldigt omtänksamma mot mig.

Jag har levt ensam med dem under deras uppväxt, men sedan 10 år har jag en sambo som de också tycker bra om. Problemet är att jag har svårt att prata med dem. För mig är kommunikation viktigt, men de är väldigt fåordiga. De berättar varken viktiga eller oviktiga saker.

När jag frågar om något så blir det mest korthuggna svar. Jag vet att det är skillnad mellan män och kvinnor när det gäller kommunikation, men jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk på min sambo, när hans två döttrar bubblar om allt och inget med honom. Jag har pratat med mina söner om att detta som jag upplever som ett problem. Men de tycker att allt är okej, att jag är en bra, och till och med jättebra, mamma.

Jag har till och med frågat dem om jag har gjort något fel. Nu låter jag väl helt desperat. Ska jag sluta försöka få till vettiga samtal med mina söner? Ska jag göra likadant och inte berätta något? Hur gör jag?  Ingen av dem har familj eller sällskap, båda bor själva i lägenhet.

Solveig

Förstora

Svar: Hurdan är deras pappa? Tyst med korthuggna svar? Jag gissar att de identifierat sig med honom.
Dessutom är det som du säger: Vanligtvis brukar män och kvinnor bete sig som dina söner respektive din sambos döttrar. Unga män sätter ofta gränser mot att öppna sig för sina mödrar, eftersom det finns en gammal historia kring att sätta gränsen mot sitt tidiga barndomsförhållande med modern i processen att bli man – och inte kvinna som hon.

Även om det förstås finns undantag då sönerna är mer öppna än döttrarna. Jag tror att du får vänta ut dem. Visa tålamod och beredskap att lyssna, men var inte så på hugget att få veta saker om deras liv. I stället för att sitta ner och ”bubbla” vid en tekopp som din sambos döttrar gör, kan du försöka göra något annat ihop med dina söner eller med var och en av dem.

Modellen är en promenad, där man har ett mål, och man går bredvid varann utan att behöva ha blickkontakt. I stället för att fråga, kan du försöka vänta och se vad han börjar prata om. Huvudsaken är att ni gör något annat så att pratet kommer så att säga på köpet som en biprodukt. Att gå rakt på pratet kan för många män (och söner) kännas alltför påträngande.

Tomas Böhm