FRÅGA Jag känner mig så ensam på jorden. Min far och bror är döda. Min mor lever men är död i mina ögon. Har ett utfluget barn och en tonåring som bor kvar hemma.

Ingen man. Vänner har jag men… Bara socialtjänsten som rycker in om det blir nöd. Blir jobbigt när jag tänker så. Som att jag inte ingår i något system, som ett ensamt träd på kalfjället. Hur får jag bort mina ödsliga tankar som ju inte hjälper mig?     

Ensam
 

SVAR: Vad betyder ”Vänner har jag men…”? Är de inte vänner, eller är det du som drar dig undan? Du har en tonåring kvar hemma, som behöver dig som fungerande mamma, liksom ditt utflugna barn säkert också gör.

Det ensamma trädet på kalfjället står ju för livet i en omgivande ödslighet, så varför har världen blivit så ödslig för dig? Jag tror att du är inne i en sorgeprocess, kanske inte något som har blivit en depression ännu, eftersom du fortfarande är ett ensamt träd och inte en förtorkad missväxt. Men vem sörjer du? Dina döda anhöriga, din levande döda mor, ditt utflugna barn eller en man som du inte nämner?

Du behöver hitta någon att tala med illa kvickt. Ta reda på var det finns utbildade samtalsterapeuter i din närhet, så att du kan få hjälp att komma igenom och ur den här förstenade sorgen.

Tomas Böhm