FRÅGA: Sedan många år lever min man (pensionär) och jag utomlands i en liten lägenhet. Jag är arbetslös, uppbär varken a- eller sjukkassa, har med andra ord ingen inkomst, men får ett litet ”bidrag” av min man varje månad.

Förutom mina kroniska sjukdomar (bland annat reumatism) drabbades jag för något år sedan även av cancer, som jag behandlas för. Den svenska sjukkassan är obönhörlig – jag får inte en krona, tvärtom anser de att jag bör arbeta heltid. De hänvisar mig, skriven utomlands, till svenska Samhall... Ska man skratta eller gråta?

Min ekonomiska situation har gjort mig totalt håglös; min självkänsla är i botten, självmordstankarna återkommer allt oftare. Har också dragit mig undan det sociala livet, har helt enkelt inte råd att delta. Vad gör jag?

Vår ekonomiska ojämlikhet har inneburit att vi är i total obalans i vårt förhållande. Jag känner mig livegen. Om jag skiljer mig, hur ska jag då ha råd att flytta? Och vart? Jag har skrivit till den svenska arbetsförmedlingen och sociala myndigheter, men inte fått något svar trots påminnelser. Jag har arbetat
30 år i Sverige och aldrig uppburit någon form av bidrag.

Hälsningar TJ

SVAR: Din situation låter mycket plågsam. Den svenska försäkringskassan kan ibland fungera som ett omänskligt skämt! Antagligen behöver du träffa någon från de sociala myndigheterna under en vistelse i Sverige för att få reda på vad som gäller.

Har ni äktenskapsförord eller varför skulle du inte få ut din giftorätt om ni skiljer er? Allt sådant bör du kunna klargöra med en familjerådgivare eller socialarbetare i Sverige.

Jag vet inte varifrån i Sverige du kommer, men försök mejla till familjeradgivningen@stockholm.se och se om de kan ge dig saklig information. Sedan kommer vi till din ekonomiska ojämlikhet. Den måste du själv ta itu med om du vill leva kvar med din man. Det finns kvinnor som lever som du, som får ”bidrag” eller ”månads­peng” av en man som håller i plån­boken. Det är oacceptabelt i ett känslomässigt förhållande som ett äktenskap. Den sortens livegenskap tar död på känslorna.

Du måste därför börja diskutera med honom vad ”vi” är för något. Det betyder att förhandla, diskutera och komma fram till ett gemensamt beslut, i stället för att han dikterar villkoren. Om han har ekonomi som räcker för er båda, behöver ni båda tillsammans bestämma hur ni ska leva med de tillgångarna, om ni ska fortsätta att leva ihop.

Tomas Böhm