Fråga: Jag har varit tillsammans med min partner i cirka 1,5 år. Enligt min mening träffas vi alltför sällan, han är mycket upptagen med att skjutsa och hämta och fixa runt sina barn som han i stort sett har huvudansvaret för. Lite väl mycket ”curling”, tycker jag.

Vi ses oftast bara fredag och lördag kväll. Jag har försökt att ”ta plats” och har väl fått lite mer utrymme på sistone, men vårt förhållande utvecklas inte. Vi pratar inte om oss, om framtiden...

När jag har tagit upp frågan om att flytta ihop, vill han också det, men ”så småningom”. Jag bor i lägenhet och han har ett stort hus där han har bott länge, bland annat med barnens mamma och nu med barnen.

Han vill absolut inte flytta därifrån och jag vill hellre att vi skaffar något nytt och bygger upp ett gemensamt liv på neutral mark. Till saken hör att jag också har barn, som visserligen flyttat hemifrån men den yngsta kanske vill flytta hem igen efter studier och jag vill att han ska känna att det är hans hem också.
Kräver jag för mycket?
B

Svar: Du är tyvärr inte ensam om att uppoffra dig, B! När jag läste ditt brev tänkte jag på tv-serien Mad Men som skildrar medelklasspar på 50-talet. Titta på den! Kvinnorna i den gör sig till små underlydande barn till männen samtidigt som männen tappar intresse för dem, då kvinnorna inte blir jämbördiga partner.

Du kanske kan se på er själva tydligare om du tittar på par som har det flera resor värre! Uppenbarligen är din partner inte mogen än för att flytta ihop, kompromissa med dig, sätta gränser för sina barn och skydda förhållandet till dig.

Naturligtvis (!) är det på inget sätt egoistiskt av dig att du vill flytta ihop med honom i en neutral bostad, eller köpa in dig i hans hus. För att kunna prata med honom, bör du också fundera mer kring din överanpassade hållning till honom, som gör att du känner dig ’egoistisk’ när du ställer rättmätiga frågor.

Han kanske inte känner sig färdig ännu, men det är ett annat problem än att du inte skulle ha rätt att ställa krav. Det handlar om att försöka se det som självklart och naturligt att förhållandet präglas lika mycket av bådas situation och att ni förhandlar med en sådan respekt för varandra!

Tomas Böhm