FRÅGA Min dotter pratar inte med mig. Hon hatar mig, säger hon. Nu har det gått nästan två år sedan vi pratade senast. Hon ringer aldrig. När jag ringer lägger hon på luren.

Hon har sagt att hon inte vill ha kontakt. Detta inträffade ungefär samtidigt som hon fick barn. Hon säger att hon inte vill att hennes barn ska ”blir drabbade” av mig som hon blivit. Jag har aldrig slagit henne, gjort mitt bästa och tagit hand om henne. Visst, vi har bråkat i perioder, men så farligt var det inte.

Förstår inte vad jag har gjort som är så hemskt och hon vill inte prata om det. Håller på att förgås av detta. Mår jättedåligt! Jag har svårt att sova och känner mig värdelös. Hennes pappa och jag är skilda. Jag känner mig så ensam. Vad ska jag göra?
Anita

SVAR: Det låter som en svår, låst situation. Du får inte reda på vad du är anklagad för, eftersom hon tycker att du ska begripa det själv. Det blir som ett dubbelt straff. Det finns uppenbarligen något som hon känner sig så ”drabbad av” att hon ser det som omöjligt att försonas. Så kan det ju kännas, och då ser hon ingen annan utväg än att bryta kontakten.

Men det behöver inte betyda att det är så omöjligt. Det finns ett paradoxalt motto tillskrivet den österrikisk-amerikanske familjeterapeuten Watzlawick: ”situationen är hopplös, men inte allvarlig”.

Även om det känns hopplöst finns det ändå utvägar:
1. Tala med din exman om vad han tror om vad hon är så sårad för.
2. Skriva brev eller mejl till henne där du ber henne förklara så att du förstår. Samtidigt är det viktigt att du skriver att du inte kommer att argumentera emot henne utan bara lyssna (vilket du också lovar göra om hon vill ringa dig).
3. I brevet kan du också föreslå att ni tillsammans går till en familjerådgivare för att se om ni kan återuppta någon form av respektfull kontakt.
4. Om hon föredrar det kan du föreslå att ni träffas med en annan neutral person med i rummet, och på neutral plats. Jag tror det svåraste för dig blir att verkligen inrikta dig på att förstå hur hon känt det, utan att frestas att försvara dig eller bagatellisera (”…men så farligt var det inte”).

Tomas Böhm