FRÅGA Jag har på mitt arbete sedan snart 25 år av nya kolleger och underställda börjat bli kallad ”fröken” NN. Jag är änka sedan många år – när barnen var små. Vi fick två underbara barn som jag ensam har tagit hand om.

De är nu vuxna med egna familjer. Jag har trots förhållanden känt mig som och ÄR Fru NN då jag ej gift om mig. Att bli kallad fröken NN känns förnedrande och konstigt. Är mina svärföräldrar mina föräldrar? Fröken med mina älskade föräldrars efternamn var jag 1968 före giftermålet. Hur tacklar jag detta som gör mig förbannad och ledsen?                                                   

Ledsen fru

SVAR: Antingen retar de dig, när de kallar dig ”fröken” eller så är det en gammaldags fyrkantig arbetsplats du har, där man håller på formaliteter som bara verkar pinsamma.

Jag tror du ska göra som man kan göra i en mängd liknande situationer: prata med några som du samarbetar med och utforska, det vill säga ta reda på vad det rör sig om.

Ett sådant allvarligt samtal kräver att man tar sats, inte gör det i förbigående, utan visar att det här gäller mycket för dig. Ungefär som: ”Jag har märkt att ni kallar mig ’fröken’, men jag blir osäker på vad ni menar. Skojar ni? Retas ni? Tror ni att jag är en ogift ’gammal fröken’? Vet ni att jag är änka, mamma och mormor/farmor? Jag tar illa upp, så jag ber er sluta!”
Då får du också se, beroende på deras reaktioner, vad som ligger bakom.

Tomas Böhm