Min mor är dement och har svårt att ta hand om sig själv. Jag har inte lyckats få in henne på hem ännu. Men jag är så less på min mor.
Hon är otrevlig, elak och jobbig. Ringer mig 10–20 gånger om dagen, kräver och kväver mig. Hon tar energi, äter upp min livsluft. Jag önskar bara att hon DOG. Samtidigt får jag dåligt samvete för mina tankar. Och kompenserar genom att finnas där för henne.
Vi har alltid haft ett komplicerat förhållande. Jag dög aldrig. De känslorna känner jag hela tiden nu. Förstår med hjärnan att det är hennes sjukdom som gör henne extra elak. Men inom mig blir jag den lilla övergivna flickan som aldrig är tillräckligt bra. Vad gör jag med mina känslor? Hur ska jag förhålla mig till mamma?
Eva-Lena