FRÅGA: Jag är bonusmormor till två fantastiskt söta flickor (6 och 8 år). Jag står nära flickornas mamma (min bonusdotter). Jag och min man gifte oss när hon var liten och hon har bott hos oss mer än hälften av tiden, då hennes mamma (min mans exfru) hade psykiska problem.

Jag älskar flickorna som mina egna barnbarn (har tre ”riktiga” till) och de älskar mig. Problemet är exfrun som blir arg när barnen kallar mig mormor. Flickorna kommer hem till mig och säger att mormor är elak och att de inte får ta emot presenter av mig för jag är inte deras ”riktiga” mormor.

Jag ser hur de lider, de tror att de gjort något fel. Hon, mormodern, ringer mig och anklagar mig för att ”stjäla” hennes barnbarn. Bonusdottern står på min sida. Vad ska jag göra? Vill inte bråka så att saker och ting blir ännu värre.

Bonusmormor

SVAR: Om jag förstår det rätt tycker bonusdotterns mamma att du stjäl hennes barnbarn. Hon läser in elaka avsikter hos dig – och andra? – som hon uppenbarligen inte vill se kommer från henne själv. Till exempel hennes intolerans mot bonusmormödrar eller att hon känt avund (?) mot dig för att du kunnat leva ihop med hennes exman och för att hennes dotter och barnbarn tycker om dig.

Jag tycker efter en del funderande att det inte är ditt ansvar att lösa problemet, även om du också blir lidande av det. Det är nog bonusdotterns (och i viss utsträckning din mans) ansvar.

Bonusdottern behöver kunna försvara sina, sina barns och dina intressen av att bli schyst behandlade av barnens mormor. Det kanske kan bli ett tillfälle för henne att tala ut med sin mamma om åren när hon bodde mer hos er, för att mamman mådde psykiskt dåligt.

Att ni och du hjälpte henne med en stabil tillvaro och att mamman håller på att upprepa samma terror mot sina barnbarn nu. Ibland fungerar moraliska argument (som att vara schyst, skulle du själv vilja bli behandlad så som du behandlar henne?) även med människor som har psykiska problem.

Tomas Böhm