M-magasins grundare Amelia Adamo röt till angående situationen för de riktigt gamla att få en plats på ett vård- och omsorgsboende. Hon liksom många av tidningens läsare hade upptäckt att samhällsinsatserna inte räcker till. Snålheten med platser, slutkörd hemtjänst, ensamma gamlingar och, företrädesvis, döttrar som flängde fram och tillbaka för att se till sina föräldrar, var inte precis det man tänkt sig som skattebetalare. Vi som lyssnat på vallöftena om äldrevården upptäckte en annan verklighet.

I dag är det mer anhörigvård än samhällsvård, tyckte Amelia, när det handlar om de riktigt gamla som bor hemma. Platserna har skurits ner och de äldre blir bara fler och ännu äldre, och hemtjänsten går på knäna. Om detta ville statsminister Stefan Löfven informera sig. Han sammankallade ett antal kvinnor som vet mycket – för att inte säga allt – om äldre människors villkor i vårt välfärdssamhälle.

Runt ett vackert dukat bord i Rosenbad i Stockholm med utsikt över Strömmen, kaffe och blåbärstartalette, mötte statsministern och delar av hans kansli bland andra Christina Tallberg från PRO, Kommunals Kristina Mårtensson, Christina Rogestam, SPF, och M-magasins Amelia Adamo för ett samtal om äldresituationen. 

Vad händer nu? Ja just nu kanaliseras mer pengar till kommunerna för att råda bot på den ansträngda situationen. Och sen? När rekordgenerationen, de som är födda efter 45, blir riktigt gamla – vad får de då för stöd? Vilken politiker vill ta ansvar för något som händer om 20 år?  ”Mellanboenden, trygghetsboende, äldreförsäkring, basutbud, kompetensutveckling, fikastunder, volontärer” – alla dessa ord singlades runt i rummet. Målet som ska uppnås kallas god levnadsnivå. Det är vad vi hoppas på och vad politikerna vill försöka uppnå.

Det kostar. Men det kostar också med deprimererade åldringar som slutar äta och blir sjuka av ensamhet, åldringar som faller och belastar akutsjukhusen, vårdcentraler och hemtjänsten.

Statsministern lyssnade. Nu vet han lite mer från gräsrotsnivå. Det kändes bra.