Mark Levengood: Främling. Jag bor här år efter år men är ändå någonstans mest en främling.

Sarah Dawn Finer: Självklart Moving on. Det är jag. Framåt.

Lars Lerin: April, april, därför jag är född då. Alltings början.

Anna Kinberg Batra: Lyssna till ditt hjärta med Friends. För att du har bara ett liv, ta vara på det.

Owe Thörnqvist: Herr Jonssons irrfärder, den beskriver hela mitt liv.

Ann-Louise Hansson: Vita rosor från Atén från 1962 följt mig i hela mitt liv.

Ann-Marie Skarp: En tuff brud i lyxförpackning – det skulle jag i alla fall vilja vara.

Pernilla Wahlgren: Picadilly circus, den är mitt signum, sjöngs första gången 1985 och är fortfarande den som publiken efterfrågar mest.

Niklas Strömstedt: L'amour est bleu, det om att kärleken är blå, lite vemodig och nån gång tar det slut.

Anna Hedemo: Rise like a Phoenix, (kanske för att hon som måste vara så strikt skulle vilja bara stiga mot skyarna och alla vi andra skulle förvånat titta på, Amelias egen tolkning).

Calle Norén: Diggi-Loo Diggi-Lei för att man inte ska livet på så vädligt stort allvar.

Lill Lindfors: Das kann nur Liebe sein, det är så livet är rätt vad är det är så finns det kärlek.

Och till slut Amelia Adamo: Volare