– Det är ett tungt arv, att efterträda Tomas Böhm, säger han när vi ringer och grattar Per Naroskin till nya uppdraget.
– Och några enkla sju punkter om när man till exempel ska skilja sig – nej, det kan jag inte bidra med. Jag är en resonerande människa som inte har några generella svar. Du kan kalla mig feg. Eller ödmjuk, om du vill vara snäll.
Helt i linje med vad M:s läsare brukar uppskatta, med andra ord. Och just det där resonerandet med läsarna, det ser Per Naroskin verkligen fram emot.
– Särskilt skönt är det att det handlar om människor i min egen ålder!
Han har gjort det förut:
– När jag var ung svarade jag på brev i Damernas Värld. Så jag vet: Det är en svår avvägning att skriva personligt och ingående, samtidigt som det ska finnas något allmängiltigt, något som kan beröra alla.
Den där inställningen säger kanske lite om vem han är, M:s nye relationsexpert. I ett av säsongens sista avsnitt av Spanarna i P1 spanade han just om – ambivalenta känslor. Till exempel till kungahuset. Eller till tiggarna i tunnelbanan. Å ena sidan mår man dåligt av att se dem, å den andra har så svårt att ge en endaste krona.
– Verkligheten tränger sig på, både uppifrån och nerifrån, som han sammanfattade, så elegant.
Sedan drog han en viktig slutsats: Man måste försöka utvidga sin krets av personer som betyder något för en.
Det är precis vad han själv gör nu, här i M-magasin.
Var med i samtalet du också!

Skicka din livsfråga här.

Per Naroskin
Gör: Är psykolog, psykoterapeut, författare, radiospanare, föreläsare – och ny relationsexpert i M-magasin, från och med nr 12.
Familj: Särbo med skådespelerskan och regissören Sissela Kyle.
Ålder: 53 år.
Böcker: Faktaböckerna På spaning efter den vuxna människan (1995), Nyttan av att tala högt med sig själv (2002) och romanen Fuskaren som försvann (2012).
Aktuell: Med 25 nya förställningar på Intiman i höst, av scenshowen Strömstedt och Freud – Du borde gå och prata med nån tillsammans med Niklas Strömstedt.
Viktigaste livsfrågan just nu: ”Kärleken, ensamheten och döden har alltid varit det viktigaste. Det är bara formerna för våra relationer som förändras.”