Carin Götblad

Född: 1 januari 1956.
Gör: Länspolismästare i Stockholm.
Familj: Sambo, två vuxna barn och barnbarn.
Bor: I Stockholm.
Årets Mappie 2010 med motiveringen: För att hon bryter ny mark med sin mjuk-tuffa ledarstil: Mera dialog och mindre peka med hela handen. Som orädd och medmänsklig länspolismästare i Stockholm bekämpar Carin Götblad fördomar både inom polisen och ute i samhället.

Du har vårens hetaste frisyr enligt Björn Axén AB ­ byter du frisyr ofta?
– Ha, ha, nej nästan aldrig.

Vad är personlig mognad för dig?
– Att känna sig själv.

Anställer du småbarnsföräldrar som chefer?
– Ja, men jag avråder från ny bebis och nytt chefsjobb samtidigt. Jag tar ibland också ett samtal om hur man planerar att fördela ansvaret för barn och jobb i sitt liv. Ett chefsjobb kräver att man är på jobbet.

Hade du själv bråttom med att göra karriär, bli chef etcetera?
– Själv tycker jag att jag gjorde alldeles för många saker samtidigt när jag var ung (jobb, studier och småbarn samtidigt) och hade konstant dåligt samvete.

Vilken är den sämsta egenskap en chef kan ha?
– Rigid och bestraffande.

Läser du M-magasin?
– Nej, jag hinner bara läsa nyhets- och några facktidningar.

 

Förstora På nattduksbordet. På nattduksbordet.

Vilken bok läste du senast?
– Den sista stationen, den handlar om Leo Tolstoys sista månad i livet och är skriven av hans hustru, nu översatt till svenska. Jag kan rekommendera den.

Vilken film såg du senast?
– Winter´s Bone – också mycket bra.

Du är bra på att ta fram det bästa hos dina underlydande. Hur gör du?
– Försöker stödja och möjliggöra för alla dem som vill ta ansvar och utveckla verksamheten.

Hur får du kvinnor att våga ta steget att bli chefer? Vad säger du till dem?
– Pröva 6 månader!

Hur orkar man vara polis i Stockholm utan att bli utbränd eller cynisk? Kan man det?
– Vi kan göra så mycket för att hjälpa människor till ett bättre liv och vi har den lilla människans utsatthet i fokus. Jag får mycket kredit från allmänheten över mina medarbetares alla goda insatser. Det gör mig stolt och glad. Men självklart finns stunder när jag förtvivlar över människans grymhet, särskilt när det gäller alla barn som far illa. Men än så länge sporrar det mig att anstränga mig ännu mer för att arbeta för ett bättre samhälle.