Vi trodde att Barbro ”Lill-Babs” Svensson skulle leva för evigt. Vi läste om hennes insjuknande innan 80-årsdagen och sedan om att hon var på bättringsvägen. Därför ville vi uppmärksamma hennes födelsedag med ett quiz. Men efter att vi skickat M-magasin nummer 7 till tryck avled Lill-Babs, vår folkkära mappieikon. Vi beklagar sorgen och vill tacka för att hon spred sån glädje och värme. Vi publicerar här Amelia Adamos intervju med Lill-Babs, från september 2016.

Amelia möter Barbro Svensson.

Efter mer än 60 år i rampljuset har Lill-Babs slutat jämföra sig med andra. Inget gnäll över åldrande, förlorade kärlekar, dåligt mammasamvete eller medieövertramp. Ingen Botox. Det finns ju ”trutvalla”. Dags att sluta turnera? Icke. ”Då blir jag gammal på riktigt”.

Nyligen kom hon invirvlande på en väninnas sextioårsdag. Fem minuter senare skrålade vi alla med i Klas-Göran, Manolito och En tuff brud i lyxförpackning, och jag mindes min skojiga ungdom där jag satt och sjöng hennes schlagers i raggarbilen. Those were the days! 

Det var Lill-Babs. Hur gammal är hon nu? tänkte jag när jag såg henne storma in och sjunga med gester som aldrig går ur. Och Den Välkända Rösten, nu ännu starkare. 

– Två toner djupare och högre! säger hon.

BARBRO MARGARETA SVENSSON
Gör: Folkkär artist.
Familj: Barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Barbro var 16 år när hon fick Monica, som var 20 när Jennifer föddes, som födde Elina när hon var 20.
Bor: Stockholm, Järvsö och på hotell i hela Sverige.

Med refrängerna sjungande i bakhuvet, de som jag och många i min generation kan i sömnen, åker jag till Järvsö och träffar den nu 78-åriga, ständigt arbetande stjärnan. Kungen, Silvia och Lill-Babs. I den ordningen skulle jag placera Barbro Svensson när det kommer till folkkärhet. Zlatan då? Han får jobba på några decennier till innan han når hennes placering i svenska folkets hjärtan.

Vi möts i Caffären, Barbros kombinerade kafé, affär och utställning i Järvsö. Det blir förstås trevlig uppståndelse när hon sitter med och fikar. Även barn kommer fram och ska ha en selfie, dagens autograf, med henne.

Hur vet barn vem du är, du är ju inte direkt en Youtube-kändis? 
– Jag var med i Kändisbarnvakten i tv, och vann nästan. I och med det programmet sänktes medelåldern på mina fans!

Barbro har ett mycket realistiskt förhållningssätt till sin berömmelse. Att vara folkkär är också att bjuda på sig, krama okända, heja på alla, skriva autografer och ställa upp på selfiesar och att se glad ut. Det har hon inte svårt för, även om hon gråtit mycket i sitt liv så är glädjen hennes främsta signum. 

Är det jobbigt med denna ständiga uppmärksamhet? 
– Nej, absolut inte. Men jag blev trött på att pressen ständigt sa att jag var så snäll. Det kändes som om jag var naiv. Jag jobbade, jag försörjde en stor familj från och med 1958 och hade tre män anställda!

Men du är ovanligt hygglig, det tycker inte bara fansen. Din familj och dina vänner och bekanta prisar just din bussighet och att du alltid ställer upp. 
Moder Teresa sa en gång när hon fick frågan om vad hon skulle vilja vara:
”En god människa.” Det har jag tagit efter. Snäll låter mer undergivet. Jag kan säga ifrån.

Borde inte du, med decennier av uppträdanden, skivsuccéer med mera, vara en rik kvinna? 
– När jag slog igenom fanns inte de gagerna. Jag har dessutom försörjt en stor familj.

I samband med att mamma Brita skilde sig från Lill-Babs far 1958 blev Barbro familjeförsörjare för mamma och sina yngre syskon Birgitta, Ulf, Lasse och Hasse, och sin dotter Monica, född 1954.

Har din hygglighet lett till att du blivit utnyttjad ekonomiskt? 

– Nej, så skulle jag inte uttrycka mig, men jag har inte varit bra på ekonomi. Jag har i all fall sjungit ihop till tre skolor i Colombia via Ankarstiftelsen, jag har ett stort hus, jag har Caffären och en bra pensionsförsäkring.

Vi går in i utställningssalen som beskriver Barbros karriär under 50 år. Utställningen är inhyst på vinden på Långhans bondgård, där Caffären också ligger och fotograf Håkan och jag går nostalgiskt runt och minns. För oss som varit med ett tag blir rundvandringen också en påminnelse om våra egna år. 

Har du sparat allt detta? 
– Jag har inte slängt en enda scenklänning!

Det är glittrande klänningar, bland annat en som Christer Lindarw sydde åt henne och dessutom nålade fast i hennes skinn (ja, det gjorde ont, men det var inte med flit). Det är skivomslag, kvällstidningslöpsedlar, veckotidningsomslag. Vi får umgås med den unga, vackra, glada, ledsna, skitsnygga och mogna Lill-Babs. På bänken ligger stora pärmar med pressklipp och påminner om att hon är en av Sveriges absolut mest omskrivna personer.

3 män du skulle vilja sjunga duett med?
1. Jan Malmsjö – han är en så bra berättare.
2. Stevie Wonder, tajmningens mästare.
3. Oscar Zia, han har en enastående hunger för musik.

Det blir till en kultstund. Så mycket hon har hunnit med, så mycket hon har gjort. Här skymtar stora män som varit viktiga för Barbros karriär, som Quincy Jones, Lars Forssell, Åke Falck och förstås Stikkan Andersson, som 1958 gjorde Barbros genombrottslåt, Är du kär i mig ännu Klas-Göran? Och så förstås mamman Barbro, fotograferad med de söta döttrarna i olika situationer. På en stor bild från tv-programmet Drop-In 1963 poserar Barbro tillsammans med The Beatles – och då var det hon som var den största stjärnan.
– De ville ha min autograf!

Är du inte stolt? frågar jag samtidigt som en utställningsbesökare tar en selfie med Barbro.
– Över 60 år på scen utan enda comeback! Det är det inte så många som har presterat. Med det menas arbete varje månad, varje sommar, varje år med undantag för barnafödande. Publiken har burit mig.

Barbro upptäcktes via radion när hon var 15 och togs till Stockholm för att sjunga med Simon Brehms orkester. Det var också Brehm som ett år senare ringde föräldrarna och larmade: ”Barbros bröst växer och hon har blivit rund om magen.”
– Är du med barn? sa mamma. Nej, är du tokig, sa jag och just då var det helt sant.

Monica föddes på Ljusdals lasarett, samtidigt som Barbros ”svärmor” födde ett syskon till Monicas pappa, Börje Landar. Börje var en grabb från bygden, lika ung som Barbro, och länge en väl bevarad hemlighet. 1966 utökades familjen med Malin Berghagen, pappa är artisten Lasse, och 1969 med Kristin Kaspersen, vars pappa Kjell är före detta norsk fotbollsstjärna och sjukgymnast.

Ska vi åka hem till dig, frågar jag då selfiesarna, autograferna och kramarna aldrig tar slut där på Caffären.
Barbros hus är stort och timrat, och har en svindlande vacker utsikt över älven Ljusnan. Här på en sten satt en gång Barbros mamma Brita när hon precis hade konfirmerats och sa att just på den här platsen skulle hon vilja bygga ett hus.

Det gjorde dottern Barbro 1974, då hon hade sjungit ihop tillräckligt för att ge sin älskade mamma ett hus just där.
Där Brita ligger begravd finns en bit av stenen som markerade platsen för huset. Barbro heter också Margareta och hennes syster fick namnet Birgitta. Hade Brita fått fler flickor hade de garanterat hetat Christina och Desirée. Hon var omåttligt förtjust i Hagasessorna och sydde flickornas kläder efter att först ha tittat i boken om Hagasessorna. 

– Vi flyttade fruktansvärt ofta, men mamma var tryggheten så det spelade ingen roll var vi var så länge hon fanns nära. Så förblev hon livet igenom en trygghet, inte bara för mig utan också för mina barn och barnbarn.

Barbro går in och hämtar en bild som visar en mycket vacker kvinna. Som blev mycket älskad i Järvsö, inte bara av sin familj. 

– Av mamma har jag lärt mig kärlek, mod och ödmjukhet inför livets olika dikeskörningar.

– Häromdagen när jag låg i poolen tänkte jag att allt detta är mitt, varenda timmerstock har jag sjungit ihop. Ingen kan komma och säga något annat än att jag verkligen har jobbat. Och det tänker jag fortsätta med så länge det är roligt.

Foto: Håkan Elofsson

Problemet för familjen, som tycker att det kanske är dags för mamma att tagga ner, är att det mesta fortfarande är roligt. I februari är det dags för turné igen för de sjungande slitvargarna, Tre damer: Ann-Louise Hanson, 72, Siw Malmkvist, 80, och Barbro, 78.

– Jag vill inte sätta mig ner på häcken, för då blir jag gammal på riktigt. Att sjunga med duktiga musikanter, det är mitt liv.

Bor du här själv nu? 
– Ja, och det är ljuvligt att vara själv, men inget kul att vara ensam. Ensam är inte stark, det är det dummaste ordspråk jag vet. Hotell är ensamt, men hemma är ”själv”. Mamma avled 2007 när hon var 90 år, innan dess levde hon och jag här som ett gift par i 40 år. Jag hade en liten period av ensamhetskänslor i mitt liv när alla barn hade flyttat ut och vi inte pratade varje dag. Jag kände också att jag inte ville störa dem med min ensamhet. Men då sa Kristin: ”Ring och säg när du är ledig, för om vi inte hör något från dig så tror vi att du jobbar.” Och så gör jag nu.

Dina förhållanden har blivit omskrivna, men när jag letar efter uttalanden av dig själv hittar jag inte många. 
– Det stämmer. Förhållandena är vår ensak, ingen hade med det att göra. Vad vinner jag på att prata om det i pressen? Mina barn ska inte behöva läsa om sina pappor, dessutom vill jag att de skaffar sig en egen uppfattning om sina fäder.

Vad hände med dina kärlekar? 
– Otur. Kan vi säga. Resten är privat. Har i alla fall aldrig varit otrogen.

I tv-programmet Här har du ditt liv 198s, presenterade en obehagligt mysleende Lasse Holmqvist tio av Barbros exmän – den ena efter den andra kom in under sändningens gång. En total överraskning för Barbro. 

Kan du skratta åt mansparaden i Här har du ditt liv i dag? 
– Då sved det. Jag kände mig som en gatflicka. Det kändes oschysst, jag som är det trognaste som finns. Det var kanske inte så jag ville att mitt liv skulle presenteras. Men i dag kan jag nästan skratta åt det. Tiden går och för inte så länge sedan så var det några flickor som kommenterade det hela med ”Va, har du inte haft fler, så gammal som du är!”

De här männen, har de haft någon egentlig betydelse i ditt liv? 
– Jag brukar säga: Kom ihåg när vi älskade varann. Det är klart att i samband med separationen blir det alltid bråk, men det går över, sen är man sams. Så har det för det mesta funkat för mig.

– ”Nu är vår kärlek bara minnen som en film för längesen. Jag minns början. Jag minns slutet. Vissa scener minns jag än”, nynnar Barbro från sången Vinden i min själ, som hon sjungit så många gånger.

– I dag vill jag hellre minnas början på mina förhållanden än slutet.

Foto: Håkan Elofsson

Barbro är mycket söt och svagt pepparkaksbrun. Ansiktet har fått vackra årsringar, eller uttryckslinjer som Barbro kallar rynkorna, som hon inte sprutat bort med fillers eller annat. 
Ingen hud är ”dragen”, utan hon har låtit gravitationen få bestämma. Håret är dock färgat och för dagen uppsatt i tofs, de lite vemodiga blå ögonen kraftigt kajalmarkerade, och den karakteristiskt lite sneda munnen ler ofta. 

Har du problem med att åldras som stjärna? 
– Varför det? Jag är ju 78, det går ju inte att gömma undan. Så här ser jag ut! I dag när jag ser på bilderna av mig själv som ung, tänker jag: Synd att jag inte var stolt över mig själv då. Men då jämförde man sig hela tiden med andra, som man tyckte var mycket snyggare. I dag är det tack och lov inte så. Jag är ju queen of fucking everything!

Barbro visar mig en necessär med just den texten och skrattar sitt speciella, lite gnäggande Barbro-skratt. 
– Nä, ålder kommer man inte ifrån. Det gäller att gilla läget.

Vad gör du för att må bra? 
Camilla Thulin sa till mig en gång att äldre kvinnor ska ha mycket smink, det är bara att kleta på som en tonåring. Och det gör jag. Men Botox och sånt, aldrig i livet, personligheten försvinner ju. Däremot är det viktigt att sköta kroppen. Jag simmar i min pool varje dag, gympar och spelar golf. 2002 slutade jag röka mina 40 cigaretter om dagen. Just nu går jag dessutom på diet, det blev lite trångt i kläderna och jag vill inte bli tung. Jag har opererat mitt knä på grund av artros, jag fick en protes och sen har det tagit mycket långt tid att komma tillbaka.

Kan du känna att du som jobbat så mycket har missat dina barns uppväxt? 
– Jag har ställt frågan till mina barn: ”Träffade ni mig nånsin, jag var ju alltid ute på turné? Det var ju mest mormor och Monica som tog hand om er.” Men de har alltid tröstat mig och sagt att när de behövde mig fanns jag alltid där.

Hon visar ett vackert, hamrat silverarmband med 13 namn på och orden ”Vi älskar dig” som hon fick till sin 70-årsdag, en gåva från barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen. I boken Barbro från 2013, med underbara bilder på stjärnan och text av Lotta Bromé, står det: ”Jag har inga pengar, men jag är rik på kärlek.”

Vi talar lite om livet självt och vad man vunnit och förlorat, men när jag försöker tränga mig in lite, lite innanför den silverblå tröjan, stänger Barbro till.

– Nä, nu måste jag ta på lite trutvalla, säger Barbro och målar läpparna, försvinner in i huset och återkommer med egenhändigt tillverkad fläderblomssaft.

Barbro vill inte göra bokslut. Livet har visserligen skrivit kapitel, men dem behåller hon för sig själv. 

Ser du ett familjemönster i form av ett matriarkat? Din starka mor, din mormor och urstarka gammelmormor och så du, Kristin och Malin som är skilda. Monica, som liksom du födde barn tidigt. Självständiga kvinnor som reder sig själva och ställer upp för varandra. 
– Allt går utom nyfödda barn, sa mamma och det stämmer. Det är klart att jag ser en styrka i mina tre döttrar. Men inte vet jag om det är något mönster. Det är så här det har blivit för oss. Jag är dessutom övertygad om att om det fanns fler mammor i världens regeringar så skulle världen bli bättre. Vi är rädda om våra barn, vi vill inte att våra söner ska bli kanonmat. Kvinnor är mer familjekära och pucklar inte på varandra i onödan. Kärleken till livet är mycket starkare hos oss kvinnor.

Med dessa ord från vår schlagerdrottning nummer ett, lämnar jag Järvsö. Fäbodjäntan som stod och väntade och väntade på sin Klas-Göran slutade med det, tog sitt liv i egna händer och skapade inte bara ett legendariskt liv, utan blev också den största turistmagneten för sin ort.

NUVARANDE – Jag är ju queen of fucking everything!
NÄSTA Hallå där, Britt Ekland!