Efter en kurs i personlig utveckling ställde sig Marianne Schmidt två frågor: Vad gillar jag? Vad vill jag? Svaren blev: Tunisien och beduiner. Hon ville lära människor att leva i nuet genom att umgås med beduiner. Och från ingenstans kom kompanjonen Abdelati ridande.

Vi träffas i Marianne Schmidts beduinläger i Saharas tunisiska öken. Närmaste civilisation är oasstaden Douz, tre mils dromedarritt bort. Runtomkring oss breder öknen ut sig. Beduinerna lagar mat i det stora tältet, gästerna kommer tillbaka från en dromedarritt och vinden är ljum. Marianne, 57, inser att många inte förstår hennes livsval. Så har det alltid varit. Marianne har alltid gjort tvärtemot vad andra ansett vettigt och rimligt.

Hon flyttade till Tunisien första gången som tolvåring tillsammans med storasyster, mamma och styvpappa. De bodde vid havet i Sfax, och Marianne umgicks hellre med beduinerna än fokuserade på studierna. När de andra barnen tog taxi hem från skolan, valde hon i stället att rida.

Efter att ha bott några år i Sverige arbetade hon som reseledare och discjockey i Tunisien. Tillbaka i Sverige gifte hon sig, fick en son, arbetade som rese-säljare och drev och startade två företag. Allt som oftast ruskade hennes omgivning först på huvudet åt det hon gjort, för att sedan lyckönska henne till hennes klokhet när det gick bra.

Av en slump hamnade Marianne på kursgården Fönebo i Hälsingland där hon gick en kurs i personlig utveckling.

– Det som togs upp där kändes som jag vetat hela livet men aldrig vågat uttala. Kursen, som egentligen var fyra kurser under två år, var det roligaste jag varit med om. Efter de två åren fortsatte jag i ytterligare fyra år med kurser i Fönebo. Där lärde jag mig att till 100 procent lita på min intuition. Det blev ännu enklare att välja väg. Jag behöver inga faktaunderlag, intuitionen är min starkaste drivkraft. Egenskaper som fokuserad, nyfiken och uthållig hjälper förstås till.

Varför blev det Sahara?

– När jag slutade med kurserna funderade jag på vad jag gillade, och då blev det Tunisien och beduinerna. Jag ville tillbaka hit. Beduinerna lever i nuet och tar dagen som den kommer. Jag kände att öknen hade något som tillhörde mig och som jag ville dela med mig av till andra. När jag under en rekognosceringstur kom till oasstaden Douz kände jag att jag hade hittat rätt plats att utgå ifrån. Allting är mycket enklare här i Sahara! Jag ville ge andra chansen att lära sig leva i nuet genom att tillbringa tid med beduinerna, säger Marianne och rättar till sin chec, den scarf hon nästan alltid har svept kring håret.

Hur fick du råd att satsa på din reseverksamhet?

– När jag 2004 verkligen bestämde mig för att satsa sålde jag min vackra gård utanför Malmö. Bostadsmarknaden var trög just då, men jag satte ett bra pris och sa till mäklaren att jag bara skulle sälja om jag fick det jag begärde. Fick jag det jag begärde var det meningen att jag skulle sälja, inte annars. Det gick vägen. Jag är med min bakgrund som egen företagare mycket noga med att göra budgetar, både kostnads- och försäljningsbudget. Försäljningen av huset gjorde det möjligt för mig att satsa ekonomiskt utan att behöva gå med vinst direkt.

Hur utvecklade du din idé att ta turister till öknen?

– Först hade jag turister som red på in hyrda dromedarer ut till ett beduin-läger jag lät bygga upp. Men under ett av mina besök i Douz, som har cirka
40 000 invånare, mötte jag en stilig och klok beduin på en svart häst. Han heter Abdelati, är 32 år och nu min kollega i företaget Ranch du Sahara. Abdelati ville bygga en ranch men hade inte råd. Vi fikade och han visade mig sina skisser. När jag frågade vad det skulle kosta att bygga den insåg jag att jag skulle ha råd. Det kostar inte mycket att bygga här, så på dag tre efter det att vi träffats var vi igång med bygget. Den första hästen vi köpte var min Mabrouk, en svart berberhäst. Nu har vi åtta hästar på ranchen, som ligger intill Abdelatis familjegård i Douz.

– Sedan drygt två år tillbaka tar Abdelati och jag emot gäster som antingen rider häst eller dromedar. Vi har två dromedarer. Gästerna bor i beduinlägret och någon natt på hotell på dit- och hemresan.

– Många gäster frågar om vi är mer än kolleger. Den frågan tycker jag är svår. Jag gillar inte etiketter på förhållanden, som MIN hund, MIN pojkvän. Det finns olika sorters förhållanden mellan människor. När jag är i Sverige i flera månader i sträck på vintern frågar jag inte vad Abdelati gör. Vi ska inte gifta oss. Han behöver skaffa barn eftersom det är den pensionsförsäkring som gäller i Tunisien. Abdelati är en mycket bra man, vi har roligt ihop och kompletterar varandra bra i vårt arbete. Det räcker som svar.

Varifrån får du ditt mod?

– Jag kör hela mitt liv på intuition. Den har varit stark sedan jag var liten. Livet blir mycket enklare när man litar helt på sin intuition. När det är svårt i livet gäller det att ha tillit. Ibland hakar livet upp sig som en skiva, men efter några dar ger intuitionen mig svar på hur jag ska gå vidare. Jag brukar lämna saker och ting till universum. Dessutom dyker det upp människor längs vägen som hjälper en, som tar en vidare, som Abdelati som dök upp på sin svarta häst och gjorde att jag kunde utveckla mitt resekoncept.

På vilket sätt är din vardag annorlunda i Sahara än i Sverige?

Beduinerna är mycket bättre på att leva i nuet än svenskar. Här har man inte kalendrar utan tar saker som de kommer. När jag vaknar på morgonen i min lägenhet i Douz vet jag aldrig var eller med vem jag kommer att äta middag på kvällen. När jag bor i Sverige träffar jag färre människor, eftersom ingen kan träffas spontant. De kan vecka 44, men jag vet ju inte hur jag känner mig då, säger Marianne och ler.

Hur är det att leva som ensam svensk kvinna i ett muslimskt samhälle?

– Jag gillar att vända på frågan: Hur är det att leva som ensam svensk kvinna i Sverige? Mitt svar är att det inte alltid är så lätt. Här blir jag alltid bemött med väldigt stor respekt, både av män och av kvinnor. Jag tror att jag känner mig mer som kvinna i Tunisien än i Sverige, mer omhändertagen. Samarbetet med Abdelati fungerar bra, även om vi ibland har heta diskussioner. Sedan jag gått kurserna på Fönebo har jag inte längre någonstans i kroppen att lagra ilska, så den kommer ut och sedan är det färdigt med det. Det fungerar jättebra här. Och när det gäller beduinerna, förutom Abdelati, så är jag deras chef och det är enkelt och tydligt för dem, trots att det är ovanligt.

Hur bor du?

– Jag bor drygt halva året i en lägenhet på min systers gård utanför Malmö. Även där ligger jag på en madrass på golvet, tiden i Tunisien har gjort att jag har svårt för vanliga sängar. Båda mina hem är enkelt inredda, men de är praktiska och trivsamma.

Hur får du ekonomin att gå ihop?

– Jag gillar inte prylar och kläder, behöver inga dyra krämer. Jag kan leva på väldigt lite pengar. Det jag alltid unnar mig är bra mat och gott vin, och jag är noga med att det är snyggt dukat. Även i öknen är det vita dukar som gäller.

Oroar du dig eller planerar du för framtiden?

– Jag pratar inte gärna om framtiden, utan lever som jag lär – i nuet. Det vore jättetråkigt att veta vad jag gör om fem år! Om jag inte vill vara kvar i Sahara, vet jag att jag kan skapa ett nytt liv igen i Sverige och starta och driva företag. Jag bryr mig inte om att spara till pensionen, jag är fast förvissad om att om pengarna tar slut så kommer det nya, på ett eller annat sätt.

Hur kan man bli bättre på att följa sin intuition som du har gjort?

– Jag tror att man kan öva upp sin intuition och även sitt mod genom att göra saker som man inte brukar göra och genom att våga säga ja oftare än nej och se vad som händer. Det är nyttigt att utmana tryggheten! När jag en dag sitter på hemmet, vill jag inte ångra det jag aldrig gjorde. Och det man gjort som gått åt helvete kan man ju då alltid skratta gott åt . l

Förstora

Marianne Schmitdt

Ålder: 57 år.
Familj: Sonen Christian, 30, mamma och syster i Malmö.
Bor: I lägenhet på sin systers gård utanför Malmö, takvåning i Douz i Tunisien och beduintält i Sahara.
Gör: Arrangerar "leva i nuet-resor" och ridresor till Sahara.
Läs mer på: www.levainuet.nu och www.ranch-du-sahara.com

Förstora

Förverkliga dina drömmar!

Mariannes råd:

* Lyssna på din intuition. Intuition kommer från latinets intueri, åskåda, och handlar om förmågan att göra en omedelbar bedömning utan att medvetet ha tillgång till alla fakta.

* Var modig - du kan inte både släppa taget och hålla kvar allt. 

* Var realistisk.

* Gör en budget och be om hjälp om du inte kan själv.

* Frigör pengar! Sälj huset? Bilen? Hyr ut bostaden? Minska dina fasta utgifter!

* Sätt upp en kalkyl på två år.

* Konkretisera en nödplan som du kan ta till om dina planer går i lås. 

* Våga misslyckas! Fråga dig hur illa det kan bli om det går åt skogen.