Mer poesi, tack!

Förstora

John Keats dog mycket ung i tuberkulos. För att återfå hälsan flyttade han till Rom, alldeles nära Spanska trappan. Men han dog och ligger begravd i Rom. Visste du förresten att en av Sveriges största poeter har lagt till ett K som i Keats i sitt namn? Bruno K Öijer!

En av världslitteraturens stora! John Keats är en romantikens stjärna som ständigt inspirerar, till exempel Jane Campion. Hennes första film efter Pianot har premiär i Sverige på juldagen (Campion är fortfarande den enda kvinnliga filmregissör som fått Guldpalmen i Cannes). Hon fastnade för den vackra men undergångsdömda kärlekshistorien mellan Keats och hans tonåriga granne Fanny Brawne. Till henne skrev han dikten Bright star, som också är titeln på julens-måste-se-film:

Bright star

Bright star, would I were stedfast as thou art –
Not in lone splendour hung aloft the night
And watching, with eternal lids apart,
Like nature’s patient, sleepless Eremite,
The moving waters at their priestlike task
Of pure ablution round earth’s human shores,
Or gazing on the new soft-fallen mask
Of snow upon the mountains and the moors –
No – yet still stedfast, still unchangeable,
Pillow’d upon my fair love’s ripening breast,
To feel for ever its soft fall and swell,
Awake for ever in a sweet unrest,
Still, still to hear her tender-taken breath,
And so live ever – or else swoon to death.
 

Bright star
av John Keats
Översatt av Sven Christer Swahn

O klara stjärna, var jag trygg som du!
Inte satt upp så högt i avskild prakt
att skåda med de evigt öppna ögonlocken,
Naturens tåligt vakne eremit,
    De strida vattnen vid sin helga gärning
att rentvå mänskovärldens alla stränder,
eller beskåda hur en mask av snö
mjukt döljer bergen och de vida fälten,
    nej – ändå lika trygg och oförändrad,
lutad mot hennes bröst, som börjat mogna,
känna för evigt hur de lyfts och sjunker,
    och vaka evigt i en ljuvlig oro
och alltid, alltid höra henne andas
för evigt – eller dö i salig yrsel.