Blir du som är skild bjuden på parmiddagar?

Singlar har ju samma valmöjlighet som paren. Om ditt sällskap endast passar som "dadda-väninna" när maken inte är tillgänglig, säg då upp bekantskapen och sök annat umgänge som respekterar dig. Den som klagar och gnäller över att hon inte får vara med vid parmiddagar har bara sig själv att skylla om hon ställer upp den typen av vänskap! En annan sak är att singelmän har en helt annat status vid middagsborden. Men det är ett annat kapitel.

Ja så har vi det, vi singlar. Inte ofta vi blir bjudna på parmiddagar. Även om jag bjuder hem par så blir jag bara tillbakabjuden till frun i huset och då för att mannen är iväg på annat. Oftast en fika på dagen eller eventuellt en lunch. Och sen berättar hon om att de och de har varit där på middag. Jag fattar inte att hon inte förstår att hon sårar mig. Det har även hänt att hon önskat att jag ska träffa nån (underförstått att då kan vi umgås alla) och så drar hon upp hur kul vi hade när jag var ihop med NN. Tack och lov har jag riktigt goda vänner som inte bryr sig att jag är "ensam" (känner mig verkligen inte ensam!). Stå på er alla singlar - annars gör nån annan det!

Det omvända är också vanligt, men det skrivs aldrig om det! Nämligen att singlar inte tycker att det är tillräckligt "intressant". De vill gärna avvakta med svar till inbjudan till sista minuten, i händelse av att något roligare dyker upp. "Om inte något annat inträffar (läs: roligare inbjudan kommer) så kanske jag kommer".

Det är inte bara frånskilda som blir dumpade av gamla"vänner". Jag är änka för andra gången och jag har sannerligen mött detta fenomen. Dessvärre blir det så att jag tror emellanåt att umgänget vi hade endast berodde på mina män, fast det var jag som egentligen var den sociala.Men det dyker upp nya vänner från oanat håll och det är värdefullt!

Och som änka har jag dessvärre upplevt exakt detsamma. Alltså inte en "vald" situation utan en påtvingad därför att maken gått bort. T.o. m med väninnor somjag träffat som ensamma efetrsom deras make arbetat borta. Nu när vi alla är pensionärer så finns jag inte i umgänget. Så tråkigt!! Finns det ingen som är öppen till umgänge där alla inte är par?

Hej igen! Jag förstår till fullo din känsla eftersom jag har upplevt den själv. Bra då att du har ett annat kontaktnät som du känner dig nöjd med. Böhm beskriver en del av bakgrunden. Därtill kommer att ju längre man är singel och nöjd med det, desto mer upplevs man som ett "hot" för dem i par-samheten. Själv har jag valt bort dem i stor utsträckning, eftersom våra liv gått åt olika håll och jag tycker det helt enkelt blir intressantare diskussioner i andra konstellationer. Det är mitt val. För att ge andra perspektiv på din fråga krävs kommentarer från någon som lever i par och har valt bort någon som är singel. Någon som vågar besvara?

Tack Pallas för att du skrev, MEN.. jag har redan "singelvänner" Det är inte nya sådana jag söker, det är inte problemet! Det är att inte bli upptagen- inbjuden i gemenskap där "par" bekanta finns! Det gör mej arg o sårad!Jag är inte någon som saknar någon aktivit! Jag arbetar 100% + barn o 4 barnbarn + egna aktiviteter som jag försöker få in i "schemat"Men återigen det är påtvigade singellivet jag vill åt. Varför man blir RATAD av PAR!!! Kommentera gärna detta!! Hösthälsn. från en som låter som en arbigga men som är LÅÅÅngt därifrån i RIL.

Till "Icke-inbjuden". Jag har varit skild ett antal år, haft män tillfälligt men inte sådana relationer att jag har velat "introducera" dem bland tidigare umgänge. Men det är precis som du skriver och enligt min erfarenhet blev det tydligare efterhand som åren gick. Skälen till det har Tomas Böhm delvis beskrivit. Mitt råd till dig är: sök nya vänner som är singel. Dels får man likartade referensramar, dels är många aktiva. De tar lite tid att finna, men via nätet och nya aktiviteter har jag funnit människor som tycker om att gå på teater, bio, konserter, restaurang, musikklubbar etc. Mycket trevligt är det och mina gamla vänner, som häckar hemma eller har middagar med stärkta dukar, tre tjusiga rätter, pyssel, pyssel, undrar vart jag tagit vägen. De verkar t o m lite avundsjuka för att jag faktiskt har kul och inte längtar efter deras liv. Så var aktiv och våga ta nya kontakter. Det tar lite tid och krävs en del mod men det ger resultat. Lycka till!