Utdrag ur reportaget i M-magasin nr 4/2010.
Långt innan Lars-Olov Hammergård fick sin ALS-diagnos för tre år sedan, hade han bestämt sig för att aldrig bli ett vårdkrävande kolli. Tusen gånger hellre döden.
Han är i dag mycket aktiv i RTVD, Rätten till en värdig död. Hur länge han kommer att kunna använda sin röst och sin penna i kampen för att legalisera dödshjälp i Sverige vet han inte – och kommer aldrig att få veta. Innan sjukdomen har tagit ifrån honom förmågan att styra över tunga och läppar, händer och fingrar, kommer han själv att ha gjort slag i saken.

Om det funnes legal dödshjälp i Sverige skulle Lars-Olov kunna planera den svåra och samtidigt efterlängtade dagen tillsammans med sina nära.
Men valet finns inte. Det Lars-Olov kan klargöra för sjukvården är att han vill bli nersövd när han inte längre kan äta och dricka själv. Samtidigt kopplas då vätska och näringstillförsel bort. I sitt livstestamente har han noga skrivit ner att han inte vill vara med om några som helst livsuppehållande åtgärder om han inte själv kan uttrycka sin önskan.

Lars-Olovs bror är lantbrukare. Om han skulle underlåta att ge en spruta till ett plågat, dödsjukt djur, skulle han kunna få i fängelse.
Med en döende människa är det tvärt om.
– Om någon hjälpte mig att dö skulle den personen dömas för mord, säger Lars-Olov. Det är horribelt.

Läs hela reportaget i M-magasin nr 4/2010.

Länkar:

Aftonbladet

Expressen

De handikappades riksförbund

Hur ser du på dödshjälp?

Hur skulle du själv vilja sluta ditt liv? Skulle du vilja ha aktiv dödshjälp? Skulle du själv kunna ge aktiv dödshjälp till någon som bett om det?