"Kära kropp håll ut!

Kära kropp var inte så motsträvig. Har du glömt hur bra vi samarbetade förr? Jag tyckte du var enastående och då lydde du min allra minsta vink. Minns du löpningen i skolan? Jag tillhörde tack vare dig de bästa på 100 meter. Vad jag avgudade dig – ja, jag var faktiskt förälskad. Du fick allt mitt gensvar. Kommer du ihåg svårigheterna när jag skulle lära mig cykla på en herrcykel? Krångligt var det, men du och jag var oemotståndliga. Jag med min envishet och du med din förmåga att balansera. Fast på senare tid har du gjort mig besviken. Jag vet – åren har gått och med tiden följer begränsning. Men snälla du inte ännu. Ännu en tid vill jag att vi håller ihop. Kära kropp håll ut och var med mig.

Solveig