3 sätt att meditera

Meditera som Annelie

1. Ligg kvar i sängen.
2. Börja i tårna och gå igenom kroppen mentalt ända upp till mungiporna.
3. Registrera hur det känns och fundera på vad du vill med dagen.

Meditera som Mai-Lis
1. Fråga dig själv: Vad gör du när du upplever att tid och rum försvinner?
2. När du hittat svaret söker du lösningar för att få in det i din vardag.
3. Försök att göra ”detta” regelbundet en liten stund.

Meditera som Jessica
1. Ta en promenad.
2. Sätt dig framför en vit duk eller ett tomt ark och vänta på impulser.
3. Måla som det faller sig och utan bedömanden.

Sängjogaren

– Meditation gör att jag känner mig levande, vet vem jag är och vad jag behöver. Det är ett sätt att hålla mig i ständig kontakt med mig själv, med livet och andra människor. Utan detta hade nog jag varit sjuk, bitter och besviken, kanske till och med utbränd, säger Annelie Nilsson.

Intresset för kroppslig och mental medvetenhet har funnits hos henne sedan tidig vuxenålder. Hon beskriver det som att hon länge haft en bakgrundsmedvetenhet där hon frågat sig själv: Vad känner jag nu? Vad tänker jag? Men det har tagit sin resa innan allt till slut föll på plats.

– Länge gick jag i terapi för att lära mig mer om mig själv, men det dröjde innan jag nådde det stora uppvaknandet. Jag träffade en man som var intresserad av andlighet och fick in mig i meditationsspåret. Insikterna stannade kvar, men mannen försvann, skrattar Annelie.

Rent konkret kan det gå till så
att väckarklockan ringer klockan sju och sedan följer en serie sängyogaställningar mellan snoozepassen.

– Jag stannar länge i varje ställning, kör en ordentlig kroppsscanning, uppmärksammar känslor och tankar och försöker komma fram till vad jag vill göra just i dag. Kanske vill jag ta sovmorgon några timmar? Då gör jag det.

Annelie har en egen mottagning, KroppsVisdom. Arbetet som terapeut, som kräver fullt fokus på den hjälpsökande klienten, kan emellanåt vara väldigt krävande och orsaka en del grubblerier även efter arbetsdagens slut.
– Då skakar jag loss, gärna till vild energisk Bollywoodmusik. I stället för att sova på saken, dansar jag på saken. Den meditation jag har valt – att kombinera yoga, dans och även medvetet sex som tantrasex –  är en feminin väg. Gammaldags meditation har utformats av män för män, vi kvinnor måste inte göra som dem.

Närvaroövningarna har visat Annelie vägen i många svåra beslut och inneburit en del stora förändringar för hennes del.
– Egentligen handlar det mest om gammal hederlig intuition. Hur som helst har det inneburit att jag funnit kraft att lämna relationer som inte varit bra för mig. Och vad gäller mitt arbetsliv har min medvetenhet fått mig att inse att jag mår bäst av att arbeta deltid.

Även i vardagen är meditationen till stor hjälp.
– Ta en så enkel sak som att stå i kö i mataffären med en massa andra stressade människor. I stället för att dras med i stressen och bli irriterad, försöker jag lyssna inåt. Vad framkallar det här för känslor? Kan jag göra något åt det? Nej, oftast inte. Då kan jag välja att låta det vara, att inte låta stressen, irritationen och andra otrevligheter i omgivningen få fäste i mig. Förändra det som går att förändra och acceptera det jag inte kan styra över liksom.

I dag ser Annelie på meditationen som en livsnödvändighet.
– Att säga att man inte har tid med meditation är som att säga att man inte har tid att leva, säger Annelie och citerar John Lennon: ”Life is what happens to you while you’re busy making other plans.”
– Många av oss har en tendens att gå och vänta på att livet ska börja, men det pågår faktiskt här och nu.

Förstora Annelie Nilsson, 55, socionom, sjukgymnast och psykoterapeut. Annelie Nilsson, 55, socionom, sjukgymnast och psykoterapeut.

 

Paketmeddaren

Förstora Mai-Lis Hellénius, 57, överläkare och författare. Mai-Lis Hellénius, 57, överläkare och författare.

Mai-Lis Hellénius, 57, mediterar med papper och snören.

Notpapper från Tyskland, en plåtburk från en blomsteraffär i Mönsterås och originalfynd från en pappershandel bakom Pantheon i Rom – det är vad som ger Mai-Lis Hellénius det stora lugnet. Hon har funnit avkopplingen i paketinslagning.

– Det kanske är lite udda, men egentligen är det samma sak som renodlad meditation, att man släpper tankarna på allt annat och stänger av omvärlden. Man måste fundera och testa olika mönster, vad blir snyggt? Ju svårare paket, desto mer fokus – då är jag närvarande till 100 procent. Paketen fångar mina tankar helt, det är väl en form av mindfulness, säger hon.

Mai-Lis har provat mer traditionell meditation men kom snabbt fram till att det inte passade henne.
På 60-talet hade Mai-Lis paketinslagning som jobb. Jularna var högsäsong. Numera förbereder hon julen året om; klipper, klistrar, väljer papper och snören, sorterar i färg.
– Jag vet att just julen stressar många människor, men för mig är det tvärtom – så fort jag ser en tomte blir jag varm och lugn. Jag anser att traditioner ger stabilitet åt tillvaron. Tomten kommer ju alltid!

Mai-Lis specialitet är paketkalend­rar – en fylld korg med 24 små paket, där inget är likt den andra.
– Tankarna på paket finns med mig hela tiden. Är jag utomlands hittar jag alltid någon undangömd butik med användbara saker. I Italien har de jättevackert paketpapper. Och snören! Jag är speciellt förtjust i gammaldags lite grövre naturmaterial som hampa, robust garn eller metall, säger hon förtjust.

Mycket tanke och omsorg ligger bakom dessa små paket. Ofta kan det ta mer än 20 minuter att göra ett enda paket.
– Glädjen ligger i att göra paketen. När min syster fyllde 50 år fick hon en äkta julgran av mig med 50 små paket i.

Från början var paketen
mer en kul grej, men med åren så har det blivit tydligare hur bra hon mår av det. Periodvis är Mai-Lis jobb som forskare och läkare väldigt stressigt, och när det är som värst blir paketbehovet ännu större. Bara tanken på paketrummet uppe på vinden fun­gerar då lugnande.
– Det kan räcka med att jag sätter mig och tittar på paketen för att stresshormonerna ska sjunka. Pulsen sjunker, muskelspänningarna släpper. Om jag inte hade den här ventilen så skulle jag må mycket sämre. Jag hade nog inte klarat av att vara i den här stressiga tillvaron annars. Jag har även blivit ganska glömsk av mig, men inte när det kommer till paketen. Jag kommer precis ihåg var jag köpt ett specifikt papper eller snören, sådant fastnar. Det är nog för att jag är så närvarande när jag pysslar med det här.

Det fanns en tid då Mai-Lis
tyckte det var pinsamt med paketgrejen.
– Det är ju lite nördigt att sitta på vinden och slå in paket. Men nu är jag så gammal att jag struntar i det. Det dröjde länge innan jag visade någon det här, men kan det inspirera och glädja andra så… Fast syftet är främst mitt eget välbefinnande. Jag älskar paket!

Medan andra rum är fyllda av krav och deadlines, är det i paketrummet lust och avkoppling som gäller.
– Det finns alltid tid för det här. Det är inget som tar tid – det ger tid. Och om jag är grinig och trött brukar min man säga: ”Ska du inte gå upp till paketverkstan en stund?”

Förstora Jessica Rosell mediterar med målning. Jessica Rosell mediterar med målning.

Transmålaren

För Jessica Rosell betyder meditation att hon öppnar upp för olika sinnestillstånd, att hon till exempel tillåter aggressioner att komma upp till ytan samtidigt som hon försöker ha kvar en känsla av fridfullhet inom sig. Ett så kallat ”state of bliss” vilket hon når genom att måla.

– När jag målar börjar jag alltid med att tömma mig själv, jag kanske tar en promenad eller så bara sitter jag. Sen hänger jag upp duken, bestämmer format och sitter framför duken och väntar på en impuls: Vad ska jag måla? Ofta händer det att jag kommer på mig själv med att ha tagit en färg utan att ha tänkt innan. Jag tar en spatel och börjar, tänker inte så mycket utan målar bara på.

Jessicas intresse för att måla
började redan då hon var 16 år gammal. Hon gjorde skämtteckningar och målade restauranger, till exempel den legendariska rockklubben Errols. Men livet tog en annan vändning: En whiplashskada höll Jessica borta från måleriet, och världen, i hela åtta år. Men det som fick henne att till slut hitta livsgnistan igen var – målandet.

Numera är målandet både Jessicas yrke och hobby, men då hennes yrkesmässiga målande inte innebär samma utrymme för konstnärlig frihet, är behovet av målande i ett mer meditativt syfte större än vad hon tycker sig hinna med. Hon märker själv att de dagar hon fått skapa helt fritt, och låtit det få ta sin tid – det är dagar då hon upplever att vardagen har lite mer flyt. De dagarna är hon som gladast.
Och då målandet ger det själsliga lugnet, ger den tuffa träningen som Nordic Military Training innebär, det kroppsliga lugnet. Där jobbar hon som medlemskoordinatior. Hon tycker att hon har hittat en perfekt kombination, en harmoni.

När Jessica målar tänker hon inte,
inte förrän hon vill åstadkomma något rent tekniskt.
– Själva målandet går relativt snabbt, jag sitter nog mer och tittar på målningen än står och målar. Det är helhetsprocessen som måste få ta sin tid. Det som händer i dig tar sig så småningom uttryck på duken.
Detta försöker Jessica förmedla till dem som kommer till hennes målarkurser.

När man målar styr man inte alltid själv över vad som kommer ut på duken. Jessica tar ett exempel och berättar om när hon skulle ha en utställning på Gotland. Hon skulle måla något skirt och vackert med väldigt ljusa, lätta färger.
– När jag sedan började måla kom i stället hysteriska färger ut. Och jättestarka symboler, indianer, djur… Då började jag gråta och tänkte ”gud vad hemskt, jag kan bara inte visa det här”. Jag var helt knäckt tills jag insåg att det var det här som ville ut. Då gjorde jag det hela vägen ut, och det blev till slut en oerhört lyckad utställning. Efter det förstod jag att det inte är jag som väljer. Man tar det inifrån sig själv – innan man hunnit färga det med sitt intellekt.

Målandet går inte att påverka, det är här och nu, en medveten närvaro, menar Jessica och beskriver en egen organism som blomstrar om man vågar släppa taget.
– Det är som att det är mitt undermedvetna, min själ, som styr. Jag målar det jag känner inom mig