Ann-Christine Andersson Arntén bor på en segelbåt

Ann-Christine Andersson Arntén
Gör: Forskare och föreläsare, anställd som facklig förhandlare vid Västra Götalandsregionen, har även eget företag och coachar par och chefer. Doktorerade vid Psykologiska institutionen i Göteborg tidigare i år.
Familj: Sedan fem år gift med Per-Anders, ingenjör, 53 år, men de har varit ihop i 20 år. Hon har två vuxna barn, han ett.
Ålder: 55 år.
Bor: I en 38 fots segelbåt kallad ”Extremarium”, efter en champagne vi drack när vi gifte oss. Vintertid ofta kajplats vid Operan i Göteborg.
Bäst med mitt nuvarande boende: Friheten, friskheten och att slippa städa, klippa gräset, rensa rabatter.
Eventuell nackdel: Det kan vara svårt att få ordning på tvätten.

Ann-Christines 3 tips till dig som vill bo som hon:
1.
Tänk inte så mycket – utan gör det!
2. Som par måste ni vara totalt överens. Det går inte att övertala den andra till något sådant här, båda måste verkligen vilja.
3. Skaffa bara prylar som
funkar ombord!

Förstora

Hon bytte 145 kvadratmeter villa mot en segelbåt och fem–tio procent av ytan i kubik.
För dagen ligger den i gästhamnen i Vallda Sandö, båten med mörkblått skrov som blev åretruntbostad när Ann-Christine och Per-Anders stannade till mitt i livet.

– Vi insåg att det var i båten vi verkligen trivdes allra bäst. Så varför inte skaffa en större och faktiskt leva där? beskriver hon vägen till beslutet.

Ann-Christine kommer direkt från arbetet när vi ses.
Iklädd dräkt och med de högklackade jobbskorna i handen äntrar hon vant hemmet, från bryggan längst ut.

Här doftar krispigt friskt när hon sticker ut näsan på morgonen. Varje helg när det finns möjlighet, oavsett årstid, sticker de i väg med båten. Och havet är alltid det första som syns från resårsängen i akterkojen.

Det är sådant som får henne att sucka nöjt över det egna bostadsvalet.

– Vi hade en mindre båt innan och kände att vi verkligen behövde något nytt. Min man har varit tävlingsseglare, så han ville ha en snabbseglande båt.

Vi fastnade till slut för den här – som är både snygg och praktisk, berättar Ann-Christine och visar runt.
Här är det ”compact living” som gäller. Ombord finns tre kojer, eller ”rum” som de tidigare villaägarna inte kan låta bli att säga, utöver den rymliga salongen i mitten.
Några möbler är det egentligen inte tal om, eftersom inredningen sitter fast.
Tv har de valt bort, men videon, radion och böckerna är viktiga.

– Det är inte tal om att göra impulsköp här, utom möjligen på matfronten, förklarar Ann-Christine.

När hon och maken bestämde sig för att hyra ut huset gav de bort en stor del av sina möbler och magasinerade bara en liten del. Själv bytte hon i stort sett garderob.

– Jag gjorde mig av med mycket kläder. I dag använder jag två dräkter per säsong och köpte nya, skrynkeltåliga i olika delar som matchar varandra.

Det gäller att ha väldigt få grejer om du ska bo så här, förklarar hon – som trots allt satsat på nytt porslin, riktiga vin- och champagneglas ombord, men bara sex av varje.

– Eftersom vi faktiskt bor i båten vägrar jag att ha plastsaker. Men det får duga om vi har fler gäster, ler Ann-Christine.

– Och champagne ser vi alltid till att ha hemma!

Andra brukar undra hur hon och maken klarar att bo på en så begränsad yta. Det krävs att man tar mer hänsyn till varandra, medger hon.

– Men vi mår bättre och har kommit varandra närmare som par. Definitivt!

Barbara Hohensee bor i en husvagn

Förstora

Barbara Hohensee
Gör: Dataspecialist.
Familj: Ensamstående, men med stor familj fördelad på olika ställen i världen.
Ålder: 51 år.
Bor: Sedan sex år tillbaka i husvagn på Åby camping i Mölndal med hunden Maja.
Bäst med mitt nuvarande boende: Det är ganska enkelt och fritt att leva så här.
Eventuell nackdel: Ibland skulle jag önska mig litet mer plats, kan känna att vagnen är litet smal. Men det är inte varje dag jag tänker så.

Barbaras 3 tips till dig som vill bo som hon:
1. Se till att husvagnen är vattentät.
2. Titta på olika modeller tills du hittar din egen stil, en vagn som passar just dig.
3. Satsa på ett bra värmesystem, extra viktigt om du tänkt bo i husvagnen året runt.

Förstora

”Välkommen till Göteborg” stod det på skylten när Barbara Hohensee tog höger från motorvägen. Dit, till mormors och morfars hemort, ville hon för att hitta både rötter och ny livsluft.

– Skylten pekade fel så det blev i ”Låtsas-Göteborg” jag hamnade, på Mölndals camping, skrattar hon och möter med en piggögd, lurvig Maja.

I ett fridfullt hörn av det som Barbara beskriver som ”en liten by med 100–150 boende året om”, står det som oväntat blev både bostad och arbetsplats. Aldrig hade hon väl drömt om att leva i en husvagn!

– Jag trodde att det skulle vara för kallt och hade aldrig tänkt tanken förrän jag provade. Min hund blommade upp så mycket att jag inte vågade flytta. Och efter hand insåg jag att jag också trivdes lika bra, skrattar hon.

I dag vet hon att det är lättare att värma upp förtält och husvagn än en stor lägenhet. ”Ägget” som den kallas, hennes husvagn i brunt och vitt från 70–80-talet, byggdes i en första lyxversion – med varmt och kallt vatten, el eller gasol, golvvärme och parkettgolv. Nu ska den snart oljas in och renoveras, av Barbara själv, efter fyra år som hem. Men än njuter hon av morgonsolen på uteplatsen, där lavendeln blommar i  kruka.

– Jag blir glad varje gång jag öppnar dörren.

För henne har husvagnslivet både blivit ett lyft för hälsan och ett stort steg närmare naturen. Att bo i lägenhet igen finns inte på kartan. I dag mår hon mycket bättre än i Berlin och är lyrisk över den svenska allemansrätten.

– Jag rör på mig mer. Här bor jag mitt i Paradiset, med så mycket oförstörd natur. Det är fantastiskt i Sverige, men många människor vet inte hur bra de har det.

När Barbara bestämde sig för att lämna Tyskland hade döden följt efter henne i flera år, som hon beskriver det. Först dog en hund och sedan hennes man.

– Det var för tröttsamt att leva kvar och varje dag titta på samma vardag som inte var som jag ville ha den.

Sedan dess är förändring ingenting som skrämmer. Att leva i en husvagn är att snabbt kunna flytta någon annanstans, om hon vill. Men än så länge trivs hon över förväntan.

– Det beror mycket på att jag har valt det här livet. Det finns folk som känner sig tvingade att bo i en husvagn på grund av pengarna och de blir ibland deprimerade. Du måste verkligen trivas med att vara ute så mycket, annars kan det bli jobbigt, konstaterar Barbara.

För henne känns det enkelt att både arbeta och bo i husvagnen, med hjälp att tillgå i receptionen vid behov. Och det blir aldrig ensamt.

– Här finns så många olika människor att få kontakt med.

Mary sover utomhus större delen av året

Förstora

Mary Lagergren
Gör: Arbetade tidigare med personal och utvecklingsarbete i Lilla Edets kommun. Sjukpensionär i fyra år. Håller på med keramik när hon orkar.
Familj: Maken Eddie, 59 år, som arbetar med flygmotorer på Volvo Aero, två vuxna barn med makar och fem barnbarn. Hunden Kosmos och katterna Nisse och Glen Jansson.
Ålder: 57 år.
Bor: Sedan några år mest på utsidan av sitt och makens specialbyggda drömhus i Hjärtum utanför Lilla Edet. Sover utomhus större delen av året – i en järnsäng på baksidan av huset eller i växthuset.
Bäst med mitt nuvarande boende: Det finns bara fördelar med att mestadels bo utomhus. Väldigt lugnt, tyst och behagligt.
Eventuell nackdel: Det finns inga krogar i närheten precis. Men ibland leker jag pub med min man här hemma och då är det bara tre meter hem.

Marys 3 tips till dig som vill bo som hon:
1. Gör som du själv vill och utforma din sovplats utomhus så den känns bekväm för dig.
2. Ett tak är praktiskt.
3. Bry dig inte om andras uppfattning om hur ett boende måste se ut eller vara.

 

Förstora

Från sängen hör hon ugglornas hoande, vindsuset i de höga ekarna och regnets smatter mot det genomskinliga pulpettaketet i hårdplast långt ovanför.

– Naturen låter jättehärligt. För några veckor sedan var det ett riktigt åskväder här. Alla väder är bra, säger Mary Lagergren entusiastiskt.

Sedan några år tillbaka är baksidan av hennes och makens specialkomponerade hus både uterum och Marys egna sovrum. I hörnet som förr rymde en planteringsbänk tronar nu en svart järnsäng. Här, under en skir sänghimmel av vitt myggnät från Afrika, sover Mary gott större delen av året.

– Den 1 april flyttar jag hit ut, då börjar sommaren för mig. Någon gång i oktober/november, när det kan bli litet för läskigt, flyttar jag in i växthuset  – och där bor jag till mitten av december, berättar hon.

Bara tre månader om året, när växthuset vinterisoleras, sover hon inne i den röda trähuskroppen, där maken Eddie och hunden Kosmos finns året om.

– Eddie blir störd av ljuden och hunden vågar jag inte låta vara här ute för vargens skull, förklarar Mary.

Bara hundra meter härifrån, ovanför ekbacken, rev vargarna får i fjol. Men Mary är inte orolig för egen del.

– Dagen efter blev jag litet mörkrädd och sov i växthuset några nätter. Men det har gått över nu.

När det är småkyligt värmer ulltäcke och yllefilt, när det är kallare sover hon på ett fårskinn. En tillvaro full av frisk luft är numera ett av hennes viktigaste sätt att må bra.

– Det började när jag skulle fylla 50. Jag hade varit så himla snurrig, glömsk och trött och trodde att det skulle hjälpa om jag gjorde något kul. När jag var i Spanien hos vår dotter kunde jag plötsligt inte hitta hem.

Så småningom fick hon diagnosen vattenskalle och trodde att en operation skulle hjälpa. Men i stället blev det sjukpension. Sedan fyra år tillbaka är hon i princip hemma jämt och gör allt för att få sin vardag så trevlig och mysig som det bara går. Enligt doktorns order gör hon numera ”bara saker jag tycker är roliga”. Dit hör egen keramik och att vara i trädgården.

– Det fungerar ungefär som ett batteri. När jag sover mycket och är för mig själv laddar jag upp mig och fungerar ett tag. När det tar slut blir jag väldigt förvirrad, förklarar Mary.

Att sova nio–tio timmar per natt och en till två timmar på dagen – som Mary behöver – blir mycket roligare utomhus, resonerar hon. Doften av jord, löv, gräs och pelargonior fyller näsborrarna när det är dags att lägga huvudet på kudden. Och insomnandet sker alltid till musik – just nu i form av Tom Waits eller filmmusiken till Pianot.

– För mig är att sova ute ett säkert sätt att få kraft och må bättre! slutar Mary.
 

Hur skulle du vilja bo?

Skulle du kunna tänka dig att bo som kvinnorna i reportaget? Kanske gör du redan det, eller kanske bor du på något annat udda sätt?

Berätta varför, vilka fördelar som finns och hur omgivningen reagerar.
Skriv här i kommentarsfältet.