Hur mycket ska man skämma bort sina barn och barnbarn? En av mina favoritskribenter Malin Wollin skrev en krönika om just det och förespråkade curling deluxe när det kommer till omsorg, stöttning, skjutsning och hjälp.

Inte oväntat blev det debatt kring vad som gör barn bortskämda och oförmögna att ansvara för sina egna liv och sin framtid.

I detta nummer skriver vi om fördelarna med att curla, men märkväl så pratar vi om curling som en lagsport, och att sopa banan inte är samma sak som att baxa barnen framför sig till en ekonomiskt oberoende framtid.

Visst vill man hjälpa, om man kan?

Eller hur tänker ni när det kommer till barnens och barnbarnens behov av hjälp och avlastning?

Jag brukar säga att jag eftercurlar mina barn. Jag vet inte om de håller med. När de växte upp fick de hjälpa till med allt. Hämta och lämna, fixa mat och mellis. Inte ens de yngsta blev bortskämda. Nike, minsta lillasystern, brukade fylla i alla de där lapparna som skulle lämnas in till skolan, på egen hand. Sedan behövde vi bara skriva under.

Allt det ger mig ibland dåligt samvete. Så nu när de är stora försöker jag underlätta för dem, allt jag kan. Det går förstås inte att köpa lägenheter till sex barn som helst vill bo i inner-stan. Men det går att skruva upp hyllor, hyra semesterhus och bjuda på middagar. Ringa och messa, och höra hur det gått med tentor och jobbansökningar.

Min man tycker ibland att jag ”håller på” för mycket med barnen. Men jag gillar det, vill veta vad de gör, och hur de mår. I det här numret skriver jag om vår vecka med barnbarnen, med avslutande spabesök. Kan inte minnas att min mormor tog mig på något som ens liknar detta, och hon var alldeles, alldeles underbar!

Mamma ringer dagen före midsommar och berättar att hon tackat nej till diverse inbjudningar. Hon vill vara hemma och sitta på sin balkong och göra ingenting. Hon har hört Linda Skugge diskutera ålder i Malou efter tio, och äntligen, säger mamma, har någon satt ord på det hon känner. Rätten att vila i sin ålder.

Det är det hon tänker göra på midsommarafton. Och med detta är hon alldeles nöjd.

Amelia intervjuar Maria Möller, i denna M nr 11, och hon beskriver den avkopplande aktiviteten att tomglo. Att vila med ögat, ha blicken inställd på: Ingenting.

Jag gissar att ni har lyssnat på några av sommarpratarna i P1 i sommar. Jag hoppas att ni har lyssnat på Stina Wollters program. Jag tror att ni, ungefär som jag, stannade upp mitt i vad ni än gjorde, och lät varje ord sjunka in. Att gå bredvid, att leva med, att i timmar diskutera och resonera, sörja och glädjas med en 8-åring som snart ska dö. Det tror jag inte många av oss klarar. Jag är hemskt imponerad. Tack Stina!

När jag skriver det här sitter jag på redaktionen och jobbar ett par dagar i juli. Sedan några veckor sitter vi tillsammans med Expressen, lite trängre, men också roligt! För mig väcker det här huset nostalgiska känslor. Här jobbade min pappa under hela min uppväxt. Minns besöken, och att få skicka rörpost mellan våningarna, och dricka saft i något som jag minns som en kombination av vilorum och rökrum. Minns en vad jag då upplevde som 100 år gammal man med långt skägg. Jag gissar att han var kring 50.

Njut av din sommar, och glöm inte den kanske viktigaste curlingen: Att ta hand om dig själv.

Asa signatur