"Jag får en sträckning i ena tummen när jag ligger ner på sängen för att få ihop dragkedjan i jeansen." Chefredaktör Åsa Lundegård berättar om vägen till en egen(?) fastemetod.

Årets sommarkostym: Birkenstock, löst sittande shorts, samt min mans mjuktvättade t-shirts, han är 194 cm lång så de når mig till knäna.
Om kvällarna: härliga saronger, vida kjolar, och lösa blusar.
När jag kliver ur denna sommar­kostym för att kliva in i min jobbdito, som inte ens är kostym, utan jeans och en skjorta eller kostymbrallor och då och då en kavaj …
… då stramar det överallt.

Jag får en sträckning i ena tummen när jag ligger ner på sängen för att få ihop dragkedjan i jeansen. Benen pirrar av vad jag tror är blodstillestånd. Kavajen stramar över ryggen och min vanligen skrala byst har fått ordentlig näring i form av:
Potatis, bearnaisesås, goda frasiga baguetter, gin och tonics i solnedgången, rött vin till grillat, och vitt när andan faller på eller till de mexikanska middagarna med krämiga såser till grillad majs och så småningom sensommarens smörstekta kantareller.

Jag fattar trots detta enkla samband inte hur det har gått till. Första delen av sommaren höll jag ju igång i trädgården, och joggade varannan dag. På semesterresan till Grekland: promenader och bad. Mat på små tallrikar, man blir inte så proppmätt då. Men de där sista två lediga veckorna. Då var det som jag gick in i någon sorts flightmode. Sov länge. Läste. Mumsade. Trög och hungrig. Glad och mätt. Lat och nöjd.

När jag masserar min sträckning i handen, skadan av att försöka få på mig jeansen, inser jag att förändring måste till och detta snabbt. Har inte tid med långsiktighet, om två veckor ska jag på fest och vill kunna sätta mig ner i min klänning.
Jag påbörjar en drastisk metod, jag kallar den 20:4. Fasta 20 timmar, äta (lagom) under 4 timmar. Jag äter mellan 18 och 22, men inte hela tiden förstås. Sedan stänger ätfönstret, och jag återgår till cappuccino-fasta, fram till nästa kväll klockan 18.

När jag googlar ser jag att det är en etablerad metod, däremot förespråkar den inte cappuccino som fastedryck. Jag håller mig pigg de första två dagarna. Den tredje dagen har jag kraftig huvudvärk men jeansen går att knäppa. Den fjärde dagen är jag superpigg.

För er som inte legat som strandade sälar under sensommaren. För er som vill få en skön start på hösten, behålla energin, samla kraft. Bläddra till sidan 80 i nya numret av M-magasin för smarta råd från experter som till motsats från mig, vet vad de pratar om.
Och inte minst – imponeras av de två paren som viktcoachats av Cathrine och Eva under sex månader.
Envist, konsekvent, uthålligt. Promenader varenda dag. Påminnelser och pepp. Med makalöst resultat.

Och ni vet ju lika bra som jag att välmående i grunden inte handlar om kilon, utan om att må bra och orka mer. Och okej då. Att kunna knäppa jeansen och inte oroa sig för att klänningens knappar ska sticka iväg mot bordsgrannen är ganska skönt det med.
Dietisten Sofia Antonsson beskriver det där med motivation så bra på sidan 82. Att när man hittar den, så kommer de hälsosamma valen alldeles av sig själva. Man blir färgglad på insidan!
För mer färg på utsidan, bläddra till vår Kapp-special, på sidan 46.
Önskar dig en fin start på hösten.

PS! Uppdatering efter första veckans fasta: Jeansen något lösare i passformen. Benen har slutat pirra.

Asa signatur