"Att ha föräldrar som börjar bli gamla är också en ny erfarenhet. En djungel av funderingar, avvägningar, beslut. I det här numret hittar du en guide till den nya fasen i livet." Läs chefredaktör Åsa Lundegårds ledare.

I morse promenerade jag över det som heter Lilla Västerbron, på väg till vår redaktion. Det tar 20 minuter och under tiden jag gick kunde jag i realtid se hur solen bröt fram och liksom målade, eller sminkade alla träd i brinnande gult och rött, och några duttar orange.
Som en snygg 60-åring på väg till galafest. Eller som en av våra 600 läsare som var med på vår kryssning förra månaden.
Så här brukar det låta i mitt huvud några veckor innan vi ska iväg:
”Hur ska jag hinna läsa in mig tillräckligt på alla föreläsare? Vad ska jag prata om på den där stora scenen? Något lättsamt, och allra helst lite kul. Och hur ska vi lyckas med det vi önskar: Att alla ska känna sig viktiga och bortskämda, därför att alla är viktiga och värda att skämmas bort? Och vad ska jag ha på mig? Och tänk om jag försover mig?”

 

Ni M-läsare är faktiskt bäst!

Ja, ni hör ju. Ett lite nervöst ältande av allt som kan gå snett. Men sedan, när jag dyker in i den där festen, som vår kryssning faktiskt är, då är det inget annat än glädje. Så inspirerande att träffa och prata med er alla. Och när jag går av båten, och så småningom landar hemma i soffan, så är jag helt uppfylld av detta mitt fantastiska jobb. Ni M-läsare är faktiskt bäst! Erfarna, kloka, snygga och roliga.
Jag somnar utmattad i min soffa med händerna knäppta över bröstet. Vaknar av mina egna snarkningar och är genomglad. Tack alla ni som var med. Och ni som inte var med, håll utkik efter kryssningsinfo redan i vår, för självklart lyckokryssar vi nästa höst.

Detta att gilla hösten, är en åldersgrej tror jag. Jag känner igen mig i årstiden. Jag lever inte mitt i midsommartid och solen högt på himlen och de längsta dagarna och rosévin till lunch. Nej, jag lever mer i det här landskapet som sprakar och brinner, och det gäller att ta vara på varenda dag. Det betyder däremot inte att varenda dag måste vara så märkvärdig, tvärtom har jag en ny vurm för vardagarna. Att färdas genom en onsdag, med tidningsjobb, stora och små idéer, dra åt samma håll med duktiga kolleger. Ett läkarbesök med pappa, och så en timmes simning innan jag går hem och äter nåt halvspartanskt till middag, och ser lite på tv och läser min bokklubbsbok. En vardag utan utryckningar eller bränder att släcka kan kännas som lyx.
Jag kommer att tänka på Karin Boyes rader om den mätta dagen:

Den mätta dagen,
den är aldrig störst.
Den bästa dagen
är en dag av törst.

Visst förstår man att hon var 27 år när hon skrev dikten I rörelse. Mitt i livets opålitliga försommartid när man inget annat ville än att jaga fatt och erövra nya erfarenheter.

Att ha föräldrar som börjar bli gamla är också en ny erfarenhet. För många innebär det en ständig oro. Inte minst för dem som bor långt borta från sina föräldrar. En mamma som är försvunnen, en pappa som inte hittar hem. Hur lösa det, på 50 mils avstånd?
Det är nästan lika omvälvande när föräldrar åldras, som när man en gång i tiden blev förälder. En djungel av funderingar, avvägningar, beslut. Men ingen barnavårdscentral, och inga handböcker. I det här numret hittar du en guide till den nya fasen i livet. Mejla mig gärna och berätta om dina erfarenheter!

PS. Om omslaget: Vi har räknat noga – det finns minst 93 tips för en härligare höst i detta nummer. Och de flesta är helt gratis!