"Den största skillnaden mellan mig och dessa framgångsrika personer är att jag aldrig i mitt liv har haft en plan", skriver chefredaktör Åsa Lundegård i sin ledare.

Vi utsåg Årets Mappie den 11 april, vid en lunch som jag kommer att minnas hela mitt liv. I ett rum med 40 gäster som liksom vibrerade av: Kraft. Makt. Erfarenheter, roligheter, och sårbarheter. Läs mer om lunchen och om alla vinnarna i detta nummer.

Sommaren närmar sig så vi har bett “vår” psykolog Per Naroskin vaska fram och svara på frågor om sommarplågor, alltså inte bålgetingstick, utan mer subtila saker kring relationer och förväntningar.

Hur mycket ska vi vara tillsammans under sommaren, och går det att vara både generös och sätta gränser mot dem man älskar att vara tillsammans med?
Hur balansera egentid med gemensam tid?

När mina barn var små köpte vi ett sommarhus för pengar vi inte hade. Det gav upphov till en del stress och inte minst den som hörde ihop med det voluminösa sociala liv som man förväntades ha. Mingel och drinkar, nybäddat och nybakat. Och med absolut noll koll på vad det faktiskt kostade att äga, och ta hand om ett sommarställe. Och vilken energi som gick åt.

Nuförtiden finns inte så mycket sommarstress i mitt liv men när den dyker upp handlar det om vår trädgård. Som jag tyvärr tycker blir mindre romantisk för varje år, trots motsatta ambitioner. För hur mycket tid jag än lägger på att rensa ogräs, flytta plantor, köpa plantor, klippa häckar, kratta grusgångar, trots allt jag läser om torparväxter och försöker lära mig om pallkrage-odling – så blir det inte som jag har tänkt.

Det blev det däremot i Lis Landmarks trädgård. I detta nummer kan du läsa om hur bra det blev med att ta hjälp av ett proffs. Jag tittar på bilderna och drabbas av en blandad känsla av att vilja gråta rakt ut av avund, och vilja ta tjänstledigt för att ägna resten av våren och sommaren åt att anlägga den perfekta strutbräken-rabatten, eller skifferlägga uteplatser.

Men det gör jag inte, varken gråter eller tar tjänstledigt.

Jag ägnar mig i stället åt ett mycket effektivt tunnelseende. Jag kikar på de fina krukorna jag har planterat blommor i. Jag tänker på platsen där jag kan sitta och ha utsikt över solnedgången. På nyvattnade pallkrageplanteringar där jag och barnbarnen öst ner frön i små klumpar, det brukar bli två morötter framåt september, och tre kilo potatis före frosten. Good enough.

Jag tar ibland del av väldigt framgångsrika människors sociala medier, inte för att jag längtar efter nån senkommen famös mappie-tid, utan för att jag vill förstå hur de fungerar. Den största skillnaden mellan mig och dessa personer är att jag aldrig i mitt liv har haft en plan. Jag har aldrig haft en strategi och jag har aldrig satt upp några mål. Jag har försökt gå åt det håll där det är roligt. Och då menar jag inte ”dra skämt”-roligt. Utan den sortens lust, energi och roligt som kommer av att kämpa hårt för att göra ett bra jobb. Den sortens roligt som finns i glappen mellan stressiga lämningar och försäljningssiffror.

Något som var väldigt roligt var när vi på redaktionen var modeller för festreportaget i den här tidningen, som handlar om att lära sig mingla. 100 procent av oss kände igen oss i allt det man inte ska göra på mingel. 100 procent av oss längtar nu efter att bli bjudna på riktigt mingel för att kunna testa våra nya kunskaper. Hur är det med dig, och minglandet? Mejla mig och berätta.

Trevlig läsning!

Asa signatur