Balans mellan plikt och lust säger  livskamraterna Marika och CG Wachtmeister om receptet på ett långt och fint äktenskap. Jag tänker att detsamma gäller för äktenskapet med livet.

Livspusslet var ofta temat i min förra tidning, amelia. Många artiklar handlade just om att få ihop livet med små barn, karriär, träning, fint hem, lyckat förhållande.

När jag själv var småbarnsmamma fick jag ett bra råd av min fd svärmor, som sade att det var lönlöst att försöka uppnå balans under ett dygn. Försök istället att nå balans under livet, menade hon.

Jag hade nytta av det där rådet, och det hjälpte mig att prioritera och framför allt hjälpte det mig att inte fundera så mycket över allt jag inte hann, eller mäktade med.

Men nu är plötsligt livet som  skulle komma ”sen”. Lugnare  rytm, färre stresstoppar. Och ungefär samtidigt har jag blivit irriterande noga med rutiner och planering.

Jag är mån om min sömn så redan vid 21-tiden talar min app om att det är ”dags för din nedvarvning”. När vi ska till landet skriver jag handlingslistorna en vecka innan och lagar lördagsgrytan torsdag kväll. När min man föreslår att vi går ut och äter i stället för att äta gårdagens rester, säger jag att jag inte kan ikväll för jag har planerat att stryka. (!?)

Så jag funderar på om det verkligen har blivit så mycket mer fri tid över. Antalet utställningar denna månad är ynka en, och antalet träningspass lika få.

Jag har ett spännande samtal med tidsgurun Bodil Jönsson (läs mer om hennes råd på sidan 81). Vi pratar om hur våra prioriteringar ändras med just stigande ålder. Anledningen, menar Bodil, att vi tackar nej till somligt beror inte på att vi är trötta eller slutat vara nyfikna. Vi är bara mer noga med mål och mening.

Aktiviteter ska helt enkelt kännas meningsfulla, för att en mappie ska säga ja tack.

Vi har också samlat bra och konkreta råd för att du inte ska stressa dig genom december, och julhelg. För även om vi har lämnat mitt-i-livet-stressen bakom oss så finns nya fällor att ramla i. Om du inte redan gjort det, kanske det helt enkelt är dags att lämna över julen till nästa generation.

Vi har träffat tre kvinnor som berättar om hur just de har gjort. Alla är nöjda, och extra nöjd är Kerstin Lundbäck som äntligen får fira jul för sig själv, och utan stress.

Att säga nej till somligt är att säga ja till annat, det är alldeles säkert, även om man inte alltid vet vad det andra är.

Förra helgen var min man och jag i London. Det var en helt onödig helg, för vi hade kunnat vara på landet och sätta in innerfönster och kratta löv. Nu ligger vi back med de sysslorna och miljösamvetet, men på plus när det kommer till annat, som roliga minnen, och energi inför veckorna som ligger framför oss.

Vi fick skratta sådär så det närmar sig gråt åt musikalen Book of Mormons, vi åt livets kanske godaste pasta i ett litet hål i väggen vid Borough Market och ostron i en flott bar där en vanlig novemberblek 53-åring får känna sig som en filmstjärna för ett par timmar.

Så nu tar jag sats in i årets enligt mig, finaste månad. Alla dessa ljus i mörkret som vi tänder, ett efter ett. Jag tycker att det känns hoppfullt!

NUVARANDE Mappiesar tackar ja till det som är meningsfullt
NÄSTA Gäller vårt testamente så att överlevaren skyddas?