M-magasins chefredaktör Åsa Lundegård: "Jag inser att nästan varje artikel i M bygger på en framåtrörelse och kraftfulla, modiga kvinnor."

Världen ligger inbäddad i bomull, tjocka lager nyfallen snö, det är minus fem men ”känns som minus tio” står det i väderappen i min telefon. Och det är de vanliga larmrapporterna i tidningar och på tv, halkolyckorna och klass ett-, två-, trevarningar.

Jag har några väldigt tunga linne-gardiner i mitt sovrum som är min egen väderapp, de krymper när det är kallt, och hänger ut sig när det blir varmare. Det skiljer ungefär åtta centimeter mellan sommar och vinter.

Jag funderar lite på om det är på samma sätt med linnekläder (jag har nästan inga) och hur långa ärmarna då blir om sommaren?

Jag ringer kvinnan som sydde gardinerna och hon säger att det är så med naturmaterial. De sväller och krymper med årstiderna.

Jag ställer mig på vågen en måndag morgon och tänker att även jag är ett naturmaterial. Plus fyra kilo från vad jag brukar betrakta som min ”trivselvikt” och kjolen som är min måttstock glipar minst fyra centimeter i midjan.

Min första impuls är att nu, från idag, är det slut med mat. Nu är det slut med croissant på helgen, det är slut med mjukt bröd och den där lite beska, men söta marmeladen på den rostade mackan på lördagsmorgnar. Nu blir det fasta och 5:2 och 6:1 eller 16:8.

Men jag hör redan där och då, hur falskt min inre röst pratar med mig. För idag, med klass ett-varningar och snöstorm, idag blir det ingen fasta. För just idag ska jag träffa min bästa kompis, äta middag, dricka lite vin, prata om allt vi inte hunnit sen sist, och tina upp inombords.

Motivation för att komma igång med nya vanor följer ett schema, det vet vi ju.

Att dels styra bort från den omedelbara behovs-tillfredsställelsen.

Och samtidigt styra mot ett mål som ligger längre bort i tiden.

Och som dessutom innebär vissa umbäranden.

Jag har gjort de där motivationsresorna många gånger, och oftast går det bra.

Men idag finns faktiskt ingen bikini eller beach som kan motivera mig till något annat än snällt vänskapsprat och lite knaprig tröst på en tallrik.

Några som däremot redan nu är taggade på förändring är de två viktcoachnings-paren på sidan 81. Soffmys, sambo-mumsande och lite vanlig lathet är vad som i första hand har fått paren att skicka in sina ansökningar för att få hjälp att komma i form. Under ett halvår kommer de att coachas till nya matvanor och att komma igång med träningen. Om tre månader följer vi upp hur det har gått, och avslutar om ytterligare tre månader. Som alltid börjar stora förändringar med små steg.

Själv går jag hem med myrsteg, inte halka och bryta armen, och det är extra viktigt just nu eftersom jag ska resa till Bolivia med Unicef om en vecka, och göra reportage för vår serie M-kronan. (Sista delen från Vietnam hittar du på sidan 78.) För varje sålt nummer av M-magasin går 1 krona till Unicef. Ungefär en miljon om året blir det, och du är med och bidrar, heja oss!

Just det här numret av M-magasin ligger ute under 8 mars, Internationella kvinnodagen.

Jag inser att nästan varje artikel i M bygger på en framåtrörelse och kraftfulla, modiga kvinnor. Men allra mest hoppas jag att du känner, när du läser M-magasin, att det här är din ”lokaltidning” för kommunen Livet 55+.

Asa signatur
Åsa Lundegård, chefredaktör