I det här numret av M blir det sommar på riktigt. Skönt i vår ålder är att slippa pussla semesterschemat med ex-partner och hens nya sambo. Samt bonussyskonens mamma och hennes barn sedan tidigare. Nja, riktigt så rörigt var det inte, men ett visst mått av ingenjörskonst krävdes för att fördela veckor rättvist, undvika att barnen inte behövde flänga för mycket mellan oss föräldrar.

Din plats på jorden, står du där? Har du hittat den? I detta nummer intervjuar vi Susanne och Kerstin som äntligen har hittat hem. Jag tror att vi hittar hem flera gånger genom livet. De där platserna har en tendens att lagras i kroppen, som ens egna årsringar.

1975: Min kompis och jag flyttade in i hennes lekstuga om somrarna.
Simmade i sjön om kvällarna. Smaken av insjöns grumliga vatten, och sjögräset som smet om vaderna när man tog sats från bryggan och sparkade ut.

1977: Vårt hus i Washington, och om jag blundar kan jag känna doften av tropisk värme i augusti, hur hög luftfuktighet känns mot huden och höra ljudet av cikadorna I träden.

Men sedan under många år, är det familjebildande och expansion som gäller. Större och mer, barn som ska få plats, och egna rum och helst ett eget badrum i tonåren. Hann jag tänka så mycket på om det var min plats på jorden? Jag tror inte det. Men så småningom vänder det, man downsizear och trånar inte längre efter mer. Min plats på jorden – den behöver inte vara så stor längre.

Och hur är det med stunden då, din stund på jorden

Den har Vilhelm Moberg skrivit om:
”Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! (… )Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!”

Och den har Cornelis sjungit om:
”I kärlek och hat, fiende, kamrat,
glädje och sorg, hydda och borg.
Tar vi ett kort på barnen i sommartid,
när dom dansar, när vi dansar.
En stund på jorden.”

Och Laleh, artisten vars musik numera sätter tonen för barnbarnens skolavslutningar, sjunger också om en Stund på jorden i sången med samma namn. (Lyssna på Spotify om du inte har hört den).

Skolavslutning, vilken extra fin stund. En hoppfull och vemodig påminnelse om att tiden går. Och att tiden kommer.
Det senare lärde jag mig när jag läste intervjun med Bodil Jönsson, i detta nummer.

Ni minns säkert hennes bok Tio tankar om tid. Den kom för 30 år sedan, och ungefär samtidigt kom den ”nya” stressen och vår ständiga känsla av att tiden inte räckte till. Bodil Jönsson manade till ställtid, och tanke-tid.

Hennes nya tankar är minst lika viktiga. Och hur vi kan få tiden att kännas längre, genom att tänka lite annorlunda. Tiden kommer, alltså!

Och nu – livets tidiga eftermiddag – är din stund, det lovar Bodil. Som menar att de riktigt spännande sakerna i hennes liv har inträffat efter 65. Min plats, min stund. Värna om den i midsommartid, när natten bara blir bleka slöjor som dröjer sig kvar över ängar, åkrar, tunnelbanestationer, trädgårdar.

Nu, och nu och nu. Är din stund på jorden!

Asa signatur