Det här numret är vårt Rosa bandet-nummer. För snart tjugo år sedan var jag med och gjorde den allra första Rosa bandet-tidningen i Sverige. Det  var innan kampen mot bröstcancer fick genomslag, och före insamlingsgalor och designade Rosa band. Vi gjorde en hel tidning om något som ändå är ett ganska smalt ämne, en sjukdom som drabbar nästan uteslutande kvinnor. Det har hänt mycket sedan dess. I omvärlden, och i min värld.

Jag har nära vänner och kolleger som har drabbats. Jag har satt mig in i sjukdomen, hur den drabbar, vilka riskfaktorerna är, och hur detta med ärftligheten spelar in. Läs på du med,  även om du inte är sjuk. Bröstcancer är en så vanlig sjukdom att den kommer att beröra dig, på något sätt.

I det privata livet har bröstcancern varit närvarande sedan 2001, då jag blev bonusmamma åt mina två killar, vars mamma dog i bröstcancer när de var mycket små. Det har varit en utmaning, och en sorg för dem. Och för oss.  En massa frågor som: ”tänk om hon hade levat”. För det skulle jag ju önska. Att mina barn fick ha sin riktiga mamma här, och inte i himlen. Såklart!

Men också konstateranden som: Så bra det blev. Och tänk att livet går vidare. Med en sådan urkraft.

Jag har också haft förmånen att lära känna människor längs vägen, som delat med sig av sin kunskap. En av dem, Ingrid Kössler, kan du läsa om på sidan 90. Hon är, för att använda ett tyvärr slitet uttryck, en eldsjäl med ett förflutet både som patient och som patientombudsman. Och varje vår när det drar ihop sig för att börja planera för årets Rosa bandet-reportage så mejlar jag henne. Vilka frågor är viktiga i år – vad får vi inte missa?

I våras var jag på vår träningsresa på Mallorca. En tidig morgon, på powerwalken, får jag sällskap med Malin Hedlund. Vi har så lätt att prata, och det tycks som om vi har så mycket gemensamt.  Av någon anledning började vi prata om bröstcancer, och Malin berättade om väninnan Fatima. Till henne hade Malin designat en festklänning med plats för protes. I tidningen, på sidan 96, hittar du reportaget om Malins och Fatimas vänskap. Om klänningen som uppfyller drömmar. Och om Malin som på så vis fick uppfylla en av sina egna drömmar – att göra nytta för dem som är drabbade.

Och nu kan du köpa klänningen.

Ibland känns det som om det där Rosa bandet knyter ihop alla möjliga band i mitt liv.

Häromdagen såg jag filmen Gräns, som jag skriver om på sidan 18. Den handlar om troll, om vuxna troll. De pratar om framtiden och hur livet skulle kunna bli. ”Ett slitigt liv”, säger trollet Vore till Tina. ”Men också ett vackert liv”, tillägger han.

Vad är ett vackert liv? frågar jag min man när vi dricker te samma kväll.

Alltså – inte ett bra, rikt, bekvämt eller härligt liv. Utan ett vackert liv? Ett liv som levs som en, ja, en sorts hyllning till att leva.

Lever vi det? Var finns det? I skogen, i att stanna upp i andakt inför fullmånen, eller en blank sjö. Eller finns det vackra livet mellan oss och de människor vi har nära? Och lever vi verkligen det vackraste liv vi kan? Jag kan inte svara, men jag vet vad jag ska fundera över när jag äntligen får börja tända ljus!

Asa signatur

Åsa Lundegård, chefredaktör

2018 14 asa ledare

Min sensommar!

  1. Kriget mot äpplena är omöjligt att vinna, vi får skademinimera = kratta. Och säg inte äppelmust.
    Vi har skafferiet fullt…
  2. Bokrelease 1: Min kompis Karin Björkegrens bok Knip för bättre hälsa, måsteläsning för alla kvinnor!
  3. Bokrelease 2: Min kompis Pams Två hål i huvudet och ett mirakel. Pepp och råd för att leva ett bra, friskt liv – även efter sjukdom.

Puss mina duktiga och produktiva väninnor, som dessutom har tid för mig!

NUVARANDE September/Oktober: – Rosa band som knyts ihop
NÄSTA M-magasin nr 14/2018