"Jag har träffat en man som det klickar med, men hans dotter vill inte att vi ska bo ihop – och han låter henne bestämma." Vår relationsexpert Per Naroskin får ett brev från en ledsen läsare.

FRÅGA Hur mycket ska ett tonårsbarn få bestämma? Jag har träffat en man för några år sedan och vi har det jättebra ihop. Problemet är att han inte vill flytta ihop med mig, vilket jag längtar efter.
Men min man säger att hans tonåriga dotter helst vill bo med bara pappa, inte med pappas kvinna, de veckor då hon bor där. Han säger att han inte kan välja bort dotterns vilja. Jag tycker det är märkligt att låta ett barn bestämma.
Vi har det bra när vi bor ihop på landet. Hans dotter och jag gillar varandra.
Men jag håller på att tappa gnistan på grund av det här. Livet är kort! Alla mina vänner flyttar ihop, det är naturligt om man har det bra tillsammans.
Jag anser att han borde agera som en man, och förklara ärligt för dottern att han vill leva med sin kvinna, men han verkar ha satt på sig offerkoftan.
Vad ska jag göra?
Agneta

PER NAROSKIN Jag förstår att du upplever det som frustrerande att inte komma vidare till vad du kanske uppfattar som nästa steg i ert förhållande. Ni har tydligen haft det bra tillsammans på alla fronter men när det gäller att flytta ihop så slår bromsarna till. Vad menar du när du säger att han ”sätter på sig offerkoftan”? Menar du att han tycker synd om sig själv för att han hamnat i en besvärlig lojalitetskonflikt?

Jag kan inte hålla med dig om att det vore mera manligt att förneka det känsliga i situationen. Jag tror inte att förakt för hans dilemma gör vägen mot ett samboskap mer framkomlig. Dottern är i tonåren men det är stor skillnad på en trettonåring och en nittonåring. Ju yngre flickan är, desto rimligare tycker jag det är att ta hänsyn till hennes känslor. Därmed inte sagt att pappan inte skulle kunna vara tydligare med sin avsikt att flytta ihop med dig.

Chansen att du får som du vill ökar nog om du accepterar att det är en delikat situation och försöker att involvera dotterns perspektiv när du och din man resonerar om samboskapet.

Du skriver att du och flickan tycker om varandra, så förutsättningarna verkar ju finnas för att det skulle kunna gå bra. Om du tycker att din man har fastnat i att vara dottern till lags så vore det bästa förmodligen att hjälpa till att bereda mark för framtiden. Du kan till exempel komma med förslag på hur det ska komma att finnas tillfällen där pappa och dotter får egentid fast ni bor tillsammans.

Jag kan verkligen förstå att det känns tungt när de flesta i din omgivning verkar flytta ihop. Men varje relation har sina egna förutsättningar, det gäller både kärleksrelationer och förhållandet mellan barn och föräldrar. Det är sällan det blir konstruktivt att jämföra med andra.