Hennes familj vill styra oss

FRÅGA Min situation är att det är svårt för mig att umgås med min blivande svägerska och hennes man. Det hela började när min sambo och jag blev inbjudna till deras bröllop. Samtliga personer i den här berättelsen är från Norge, utom jag. Släktingarna är starkt troende. Min sambo åkte dit fyra veckor före för att hjälpa till! Efter en vecka var det min tur att ta mig dit. Jag skulle bo med mina blivande svärföräldrar i två veckor i en liten och trång lägenhet. Jag såg att min sambo stressade för mycket med bröllopsspektaklet, hon som nyligen behandlats för utmattningsdepression. Ja, mycket riktigt, hon klappade ihop och blev inlagd för observation. Då bodde jag ensam med svärföräldrarna men stod ut eftersom vi snart skulle åka hem igen.

För att göra en lång historia kort, så beordrade lillasystern, min blivande svägerska, mig att åka hem och lämna min sambo hos föräldrarna i Norge. 

Kan nämnas att i Sverige bor vi nära sjukhuset där min sambo har sin läkare. Vi bor i ett väldigt lugnt område medan de bor på åttonde våningen i ett höghus. Utanför är det mycket trafik, grästrimmerljud som startar i ottan etcetera. Kan nämna att gammelmormor, 95 år, bor på första våningen och att hon behöver hjälp med saker. Om sambon skulle stanna så var det garanterat för att det skulle bli hennes uppgift att klippa tånaglar!

Det känns som om de vill kidnappa min sambo. De fattar inte att hennes hem de sista sju åren är i Sverige med mig! Hur ska jag agera framöver? Jag mår illa när jag möter systern som också bor i Sverige. Nu tjatar hon också om att vi inte kan leva i synd utan måste gifta oss – kyrkligt, för vad ska annars släkten säga! Saken är att jag absolut inte är religiös, inte ens konfirmerad. Systern (20 år yngre än jag!) säger att jag måste konfirmera mig. Familjens inflytande på min sambo gör att jag vacklar. Vi som bara ville leva ett lugnt medelåldersliv tillsammans blir behandlade som vore vi utan rättigheter. Kom gärna med nyttiga råd!

Svenne

 

PER Det låter onekligen som en extra komplicerad relation till din svärfamilj. Även om det är begripligt att din sambos föräldrar oroar sig för hennes hälsa så är det mer svårsmält hur deras oro och omtanke får dem att sluta leden och att exkludera dig. De riktar sin misstro mot Sverige, svensk sjukvård och även mot dig. 

Vad säger din sambo om allt detta? Är hon kanhända själv troende? Är en kyrklig vigsel viktig för henne? Om det är en svår situation för dig, så måste det rimligen vara ännu mer pressande för henne att hamna i kläm mellan sin man och sin familj. Du har kommit att bli lika bestämd i din övertygelse om hennes familj som de verkar vara om sin bild av Sverige och dig. I ditt brev beskriver du dem som en sammansvetsad enhet. Men det skulle underlätta för dig om du kunde hitta någon i familjen som du har lättare att stå ut med och få bättre kontakt med i långa loppet. Då skulle era bilder av varandra på sikt kunna bli mer nyanserade. 

Du behöver inte tycka om att umgås med din partners familj, det är inte dem du valt att leva med. Du gör det mer för hennes skull, antar jag. Hur mycket kontakt vill hon själv ha med familjen? Antagligen är det lättare för både dig och din sambo att diskutera hur ni vill ha det när ni är i Sverige och hon har sin familj på avstånd.