Hur ska jag stå ut med mina självupptagna systrar?

FRÅGA Jag är en man över 65. Är skild men har en ny kvinna och känner mig älskad. Mina två vuxna barn har jag bra kontakt med. Men jag har ingen kontakt med släkten.

Föräldrarna är döda, kusiner avlägsna och det sorgligaste av allt: mina systrar har med åren visat upp sina fulaste sidor. Vi har lekt och bråkat som alla andra och varit avundsjuka, tyckt att någon annan fått mest uppmärksamhet från föräldrarna.

Jag har stöttat dem genom åren när de haft bekymmer, men de har aldrig stöttat mig, kanske aldrig brytt sig om hur jag har det.

Alla tre är lite av primadonnor, självupptagna och helt ointresserade av solidaritet. Jag orkar inte med dem längre, men jag sörjer dem. Saknar så att ha syskon att dela minnen och ålderdom med.

Det känns som om man inte kan lära gamla hundar sitta. Ändå undrar jag om det finns något knep för att jag ska kunna stå ut med dem några timmar om året.

Brorsan

PER Det är glädjande att höra att du har en fin kontakt med dina barn och att du hittat en ny kärlek i livet, men jag förstår din sorg över att du har svårt att umgås med dina systrar. Det är en förlust att växa isär från sina syskon. Dessutom, precis som du sätter fingret på, så innebär det också att du blir avskuren från gemensamma minnen. När era föräldrar är borta så har ni ju bara varandra som vittnen till er tidiga livshistoria.

Men tydligen är din irritation över dina systrars personligheter så stark att du får svårt att ens träffa dem korta stunder. Du ber om knep att stå ut med dem några timmar åt gången.

Jag tänker att det inte bara är en fråga om antalet timmar utan under vilka omständigheter ni träffas. Om det är vid stora helger och högtider som ni brukar ses, skulle du kunna försöka ta initiativ till att träffas under andra omständigheter.

Jag blir nyfiken på om dina systrar umgås med varandra fortfarande och kanske alltid har gjort det? Kanske är det därför som du refererar till dem i grupp? Jag tycker att något av det första du bör göra är att bryta upp ditt sätt att se på dem som likadana. Du måste genom åren haft olika slags relationer med var och en av dem. Är det någon av dem som du stått närmare, som skulle kännas rimligare att träffa på tu man hand? Är de gifta? Vad för slags personer är i så fall deras respektive män? Är det någon av dina svågrar som du har lättare att umgås med än de andra?

Kort sagt; försök hitta ingångar till dina systrar som enskilda personer, i stället för att reducera dem till ett syster-kollektiv. Leta efter gemensamma nämnare och var inställd på att inte ta åt dig om de inte från början besvarar dina försök med ett gensvar och ömsesidigt intresse.

Ge det lite tid. Att bemöta dem en i taget kan vara ett steg mot återupptagna kontakter.

NUVARANDE Hur ska jag stå ut med mina självupptagna systrar?
NÄSTA M-magasin nr 12/2018