Hur undviker jag att hamna med ännu en destruktiv man?

"Tänk om jag bara dras till destruktiva män? Kan man lära sig av sina misstag?" Vår relationsexpert Per Naroskin svarar.

FRÅGA Jag har två barn med olika pappor. Är skild från båda. Den första mannen hade missbruksproblem men jag var ung och tyckte mest att hans liv var glammigt. Men han blev otäck när han drack eller var hög. Till sist slog han mig och då lämnade jag honom. Idag har vi ingen kontakt alls och det är nog bra. Den andre mannen var inte heller bra. Han var otroligt romantisk och kom med blommor. Jag var väl en idiot som blev smickrad och blev ihop med honom men allt gick så snabbt. Jag har varit för snabb för mitt eget bästa i kärlek. Både när det gäller att börja och att göra slut. Sedan dröjde det inte länge förrän han blev svartsjuk och kontrollerande. Nu är vi äntligen skilda. Jag har levt ensam med mina jättefina tonårsbarn i några år och vi har fått det väldigt bra. Men jag vill ju träffa någon också! Har börjat dejta på nätet. Är bara så rädd för att jag ska hamna med någon ny idiot. Tänk om jag bara dras till destruktiva män? Kan man lära sig av sina misstag?
I-a

PER NAROSKIN Det är knappast destruktiviteten som lockat när du blivit förälskad i de två män du beskrivit. Däremot har det gått fort när du blivit förälskad och du har varit långt in i förhållandet innan du fått pejl på vilket slags relation det hållit på att bli.
I det ena fallet var det lockande med vad som verkade vara ett spännande liv och i det andra att han var så romantisk och uppskattande. Det är naturligtvis häftigt att bli uppvaktad och idealiserad av någon som målar i starka färger som kontrast till vardagens gråskala. Men ibland följs passionerad uppvaktning av just svartsjuka, kontrollbehov och ilska när föremålet för passionen inte längre till hundra procent lever upp till den orealistiska idealiseringen. För kvinnor som levt längre i destruktiva förhållanden med sådana män är det svårt att bryta sig loss eftersom den gradvisa anpassningen till de kontrollerande männen systematiskt bryter ner deras självkänsla.

Du hade kraften och omdömet och styrkan att lämna båda förhållandena när du insåg att de inte var bra för dig. Där kom din snabbhet dig till godo.

Även om tjusningen med förälskelse är att låta sig svepas med och inte tänka på konsekvenserna, så kan det vara en poäng att lära dig få syn på dina egna reaktioner under förälskelsens gång. Det behöver inte nödvändigtvis minska känslorna. Du är äldre nu än när du träffade papporna till dina barn. Troligen har livet med barn inte bara gjort dig försiktigare utan också kanske lite tålmodigare. Nu har du ju nästan vuxna barn och kanske inte drömmer om fler vilket ger ett annat utgångsläge. Du kanske inte behöver ha bråttom, träffa eller skriv till flera och se tiden an. Det är ju det som är bra med dejting, att man träffas lite förutsättningslöst och känner efter. Du frågar om man kan lära av sina misstag. Ja, det tror jag verkligen. Och när jag läser din beskrivning är mitt intryck att du redan lärt dig mer av dina relationserfarenheter än vad du kanske själv tror.