FRÅGA Jag ska gå i pension snart och känner mig orolig för hur det ska bli. Jag älskar mitt arbete som kallskänka och trivs så bra med mina kolleger – det är en oas för mig, och jag har redan idag lite svårt att fylla helgerna. Och jag vill leva livet, njuta, umgås – annars hamnar jag lätt i grubblerier. Jag har en vuxen dotter och barnbarn och vi har det bra ihop, men vi ses ju inte varje vecka. Och väninnorna betyder mycket, men mesta tiden är jag ensam.
Jag vill vara med om det som jag läser om i artiklar och nya böcker, den tredje åldern, där man blommar ut på ålderns höst. Det sägs ju att man kan bli lyckligare och mer nöjd med åren. Det vill jag! Men jag känner mig just nu mest rädd för den tomhet och kanske lite ”vem är jag nu?”-känsla och identitetslöshet, som jag ser breder ut sig. Du kanske tycker det här är ett lyxproblem, men för mig är det en oro. Kanske beror det på att jag lever ensam. Hur kan jag ”blomma”? 
64 vårar

PER NAROSKIN Nej, jag tycker inte alls att det är ett lyxproblem. Jag ser det som en av livets utmaningar att orientera sig på nytt och att hitta mening när förutsättningarna ändras.

Ditt arbete är en stor och viktig del av din vardag. Jag tror att det är något du delar med många. Om man till exempel räknar efter så kommer nog många fram till att de i praktiken träffar sina arbetskamrater oftare än släktingar och vänner. Det är klart att kollegerna blir betydelsefulla för oss, i synnerhet om vi har förmånen att trivas med dem.

Till vardags slipper vi ägna oss åt att grubbla över vilka vi är och hur vi vill använda vår tid. Pensioneringen medför att vi måste justera vår identitet efter nya omständigheter när den gamla välbekanta spelplanen ändras. Det bästa du kan göra är att vara proaktiv och redan nu börja planera för framtiden. Egentligen är det inte så annorlunda än när man börjat fundera på att söka nytt jobb: Den bästa tidpunkten är innan man tröttnat på eller blivit av med sitt nuvarande. Det är lättare att ta itu med saken medan man fortfarande har styrfart i vardagen. Börja redan nu med att hitta på saker du vill göra och fundera på vilka du vill göra det tillsammans med. Kanske kan du ta fria uppdrag som kallskänka, rentav tillsammans med någon av dina nuvarande kolleger. Det handlar lika mycket om att blåsa liv i gamla bekantskaper som att skaffa nya. Det är inget att skämmas över om du känner dig osäker inför den nya fasen av ditt liv. Tveka därför inte att ta hjälp av någon för att reda ut tankarna och få hjälp att rita den nya kartan. De där lyckliga personerna som med liv och lust kastar sig in i den tredje åldern tror jag framför allt finns just på film.