Hon har funnits vid sin dödssjuka väninnas sida i ett år, varit med på läkarbesök, stöttat till 100 procent. Nu tryter orken och hon behöver tänka på sig själv. Men skuldkänslorna är svåra. M:s relationsexpert Per Naroskin ger råd i en svår situation.

FRÅGA Min väninna har cancer och är så dålig att hon vårdas i hemmet, hon är i slutskedet nu. Och kommer att dö, men ingen vet när – det kan ta en månad eller ett par år. Jag har ställt upp i drygt ett år och funnits där för min väninna till hundra procent, följt med på läkarbesök och sådant. Men det har tagit hårt på mig och jag orkar inte mer psykiskt. Min väninna har vuxna barn som ställer upp ibland, men inte mer än så. Hon är änka, och förutom jag finns inga nära vänner där för henne. Känner skuld över att inte orka, men måste skydda mig själv – jag mår så dåligt av att vara så nära henne i sjukdomen. Jag får liksom inte luft, ibland känns det som att jag är sjuk själv nästan. Hon har förstås mycket ångest och många timmar att slå ihjäl varje dag. Jag känner att för mycket vilar på mina axlar. Jag har blivit för viktig för henne.
Hur ska jag göra?

Väninna

PER NAROSKIN Jag förstår verkligen att det är tungt för dig att ha funnits till hands för din väninna så länge under hennes sjukdom, redan långt innan slutet börjar närma sig. Att vaka är tungt, det tar på krafterna att leva i en utdragen beredskap. Och det är slitsamt att behöva förhålla sig till att samtidigt som det när som helst kan ta slut kan det pågå länge.

Jag förstår också att det dränerar dig på energi och det är inte rimligt att begära av dig själv att du ska finnas där till hundra procent. Eftersom du troligen inte vill sluta besöka din väninna nu blir alternativet en kompromiss. Det betyder att du ska ge dig själv tid och utrymme att känna efter från dag till dag vad du klarar av. Det kan också vara så att du behöver ett längre uppehåll nu.

Har hon ASIH (avancerad sjukvård i hemmet) som kan hålla dig underrättad ifall hennes tillstånd skulle försämras? Det skulle ge dig möjlighet att ta en paus och samtidigt veta att du kan komma till henne i ett akut läge. Efter ett sådant uppehåll kanske det blir möjligare för dig att börja komma då och då.

Är din väninna klar och närvarande? Skulle du kunna förbereda henne på att du kommer glesare framöver? Skulle det vara möjligt att göra upp något slags schema tillsammans med hennes barn, så att du kan få avlastning? Om du ska orka finnas för henne ända fram till slutet så måste du ta dig rätten att hushålla med dina resurser och fylla på energi.

Det är som när man gör konstgjord andning; man måste komma ihåg att ta några andetag för egen del emellanåt.