Jag oroar mig för min sons humörsvängningar

 

FRÅGA Hur mycket ska man lägga sig i sina vuxna barns beteende och relationsproblem? Min son är utåt en trevlig och social person, men inom familjen kan hans surhet och tystnad förtrycka de andra. Han blir lätt sur, och surheten sitter sedan i i flera dagar. Då håller han sig för sig själv.

Han har två barn, den äldsta är en sexårig flicka. Hon är mammig och vill inte vara ensam med pappa. Det tror jag beror på att hon känner sig osäker och otrygg med honom. Flickan skulle behöva hjälp att bygga upp sin självkänsla, känna att hon duger. Hur ska jag hjälpa min son och hans familj? Hur kan jag hjälpa flickan?

Villrådig

DR BÖHM Det kanske går att förstå något genom den som fattas i ditt brev – mamman! Du kanske inte har full inblick i vad som pågår? Det kan låta som om din son har ”humörsvängningar” – kanske han har det – men hur mycket du får veta om det, beror på vilket förtroende och vilken tillitsfull relation du har med dem.

Så det handlar inte om hur mycket man ska lägga sig i. Utan mer om sättet att göra det. Jag antar att du inte kan fråga din son rakt av. Inte din svärdotter heller.

Men du skulle kunna säga: ”Jag har inget att göra med hur ni har det med varann, men som farmor är jag orolig för dig och din dotter – som jag tror har det svårt – och vill att ni pratar med någon om det, om ni inte vill prata med mig.”

Om du får ett avvisande svar finns anledning till oro. Men han kanske lugnar dig, berättar hur han tänker eller kommer igen efter en stunds betänketid för att prata om det.

Tomas Böhm