Kan man vara FÖR snäll? Jodå. En läsare skriver till vår relationsexpert Per Naroskin och berättar om sin mamma, som gör läsaren fullständigt galen med sin ständiga och totala snällhet.

FRÅGA Min mamma är för snäll. Då vi umgås under samma tak i flera dagar blir jag arg på henne, för att hon tar för liten plats. För att hon oombedd stryker mina trosor, för att hon tassar runt i sitt eget hem som ett spöke och tar minimal plats, och för att hon tar skanken på skinkan eller limpan (det ingen annan vill ha).
Hon tar STOR plats genom att vilja ta liten plats. Hon ger mig aldrig svar på tal. Biter aldrig ifrån och tar aldrig för sig. Men för mig känns det som att hon härskar med denna snällhet.
Jag har försökt prata med henne om att det är plågsamt för mig som dotter att se hur hon förringar sina egna behov. Det väcker minnen av hur hon gjorde det när jag växte upp. Jag blir ett monster på 55 år, mamma på 80 blir en undergiven, ledsen mamma. Jag borde vara tacksam att hon är snäll – men det gör mig galen! Jag vet att hon är gammal och jag borde lägga ner detta, men det är svårt. Vad är ditt råd?
Vuxna dottern

PER NAROSKIN De flesta relationer är mer eller mindre obalanserade på olika områden, eller så växlar de fram och tillbaka över tid. Men om den ena parten inte kan, eller inte vill, rucka på sin position så blir den andra också låst. Och vice versa. Som du säkert märkt så blir din mamma knappast mindre undergiven när du blir irriterad på henne. Antagligen snarare tvärtom. Det är viktigt att inte förväxla snällhet med undfallenhet. På kort sikt kan undfallenhet framstå som snällhet och möta uppskattning hos omgivningen. Men i längden väcker den ofta dåligt samvete. Det är en träffande formulering att din mamma tar så stor plats genom att vilja ta liten plats. Som det nu är blir du provocerad att tvingas kompensera för hennes undfallenhet och jag förstår att du inte trivs i den rollen. Du kan knappast ändra så mycket på henne men du kan påverka styrkan i din egen motreaktion. Kanske kan en större förståelse för hennes sätt bidra till att göra hennes undergivenhet lite mindre frustrerande för dig. Vilka anledningar tror du kan ha funnits för din mamma att länge haft sin undergivna hållning? Hur var hennes uppväxt? Kan hon ha haft orsak att inte ta för sig? Och hur var din far? Tänk på att du har många lägen mellan att vara irriterad och att tvinga dig själv att vara tacksam.