Måste jag prata om konsumtion för att få vara med kring bordet?

FRÅGA Hemlös i klassamhället, det är vad jag blivit. Jag växte upp i arbetarklassen och trodde att livet gick ut på att studera och göra en klassresa. Det gjorde jag – socialhögskolan – och började leva medelklassliv.

Gifte mig med en docent i konstvetenskap. I början var det kul och på nåt vis flådigt. Runt mitt middagsbord har det suttit många akademiker och konstnärer. Suttit! Efter skilsmässan och utflugna barn har jag blivit en ensamstående kvinna med låg lön och utan ärvda tillgångar som hus. Det sistnämnda verkar vara regel i medelklassen.

Nu irriterar jag mig på medelklassen (överklassen har jag alltid irriterat mig på) och gnället över allt de måste ha för att vara lyckliga. Detta har lett till att jag isolerat mig. Jag står inte ut med pratet om bostadsrättspriser, nya kök, flygresor, duktiga barn bla bla bla.

Jag är inte avundsjuk för jag vill inte ha det livet – men jag vill inte vara ensam! Vet bara inte hur jag ska vara för att inte bli osams och hur jag ska stå ut med att lyssna på skiten. Är det bara jag som känner mig så här själsligt hemlös?

Soc-kärringen

PER Det är ett talande uttryck, att vara hemlös i klassamhället. Det var inte din klassresa som tog slut i och med skilsmässan men din ekonomiska situation förändrades drastiskt. Nu har du blivit ensam bland människor med en annan standard, vars samtal tydligen kretsar kring materiella och ekonomiska ämnen. Att ”stå ut med att lyssna på skiten” är ett dåligt argument för att fortsätta umgås med de här människorna. Stod du i så fall ut med det medan du var gift? Vad händer om du börjar på ett annat samtalsämne som intresserar dig?

Du pratar om ditt umgänge och om ”medelklassen” i samma mening, som en enhetlig grupp. Min erfarenhet är att de flesta grupper inte alls är så homogena som de verkar när man betraktar dem utifrån.

Talar man med enskilda personer så är det fler än det verkar som delar upplevelserna av att inte riktigt passa in, att inte vara som de andra. Fanns och finns det inte i ert umgänge enskilda personer som har mer intressanta saker att prata om? Finns det arbetskamrater som du skulle kunna börja umgås med mer nu?

Det är nog många idag som kan känna igen sig i upplevelsen av social hemlöshet. Kanske är det just den erfarenheten som kan bli utgångspunkt för att finna nya själsfränder bortom ditt gamla umgänge.

NUVARANDE Måste jag prata om konsumtion för att få vara med kring bordet?
NÄSTA Mina väninnor tjatar om att jag måste göra upp med min man!