Min man vill inte bidra proportionerligt till familjeekonomin

FRÅGA Jag undrar hur man skäligen kan dela ekonomin hemma? Vi har två småkillar, äger vårt boende gemensamt och båda jobbar heltid. Jag gör mycket mer i hushållet och även med barnen, tar ut föräldradagar och lägger mer tid på sådant som gynnar hela familjen.

Min man tjänar cirka 200 000 kr i månaden, jag knappt
60 000 per månad. Han betalar 20 000 hemma och jag 10 000 varje månad. Jag tycker inte detta är rättvist, eftersom jag betalar mycket mer procentuellt sett, men han hävdar att han ”redan betalar dubbelt så mycket”. Att lägga allt i en pott och att var och en sedan delar på det som blir över efter alla utgifter är inte aktuellt, tycker han. Har du något råd?

Dela lika?

 

BIRGITTA Om din man är värd sin väldigt höga lön, bör han kunna räkna ut att han måste bidra med större insats till er gemensamma ekonomi än han gör i dag. Proportionerna haltar väsentligt. Vad han kräver är att du ska acceptera en snedvriden fördelning av hushållets kostnader. Det borde dessutom ligga i hans intresse att kompensera dig med ett extra sparande för det du förlorar i din framtida pension på att vara hemma till större del med era gemensamma barn. Det handlar om att inom ett äktenskap lojalt ta ekonomiskt ansvar för varandra. Det står inskrivet i äktenskapsbalken att äkta makar ska kunna leva med samma ekonomiska standard. Det betyder att den som har större ekonomi kompenserar den som har en mindre. Jag tycker faktiskt att det är lite skumt att han vägrar ställa upp på ditt fullt rimliga förslag och allmänt använda metod att lägga allt i en pott för gemensamma hushållsutgifter och att var och en sedan fördelar det som blir över i proportion till era olika löner. 

”Här låter det som att hennes man vill både äta kakan och behålla den. Även om han betalar dubbelt så mycket så står det inte i relation till deras inkomster”. Det säger Sharon Lavie, familjeekonom på Ikano Bank, och som ingår i M:s fakta-
panel. Den här analysen gör hon: 

• Antingen får de välja att lägga allt i en pott – och ha helt gemensam ekonomi – där de betalar av alla räkningar från deras gemensamma 260 000 kronor. Därefter kan de bestämma hur mycket som ska gå till diverse olika sparanden och vilken summa var och en ska ha att röra sig med per månad. 

• Eller så väljer de en modell där de betalar procentuellt efter hur mycket de tjänar. Det betyder att hustrun har 60/260 = 23 procent av inkomsterna och då betalar 23 procent av kostnaderna, vilket blir på de 30 000 de hittills har betalat 30 x 0,23 = 6 900 kr i månaden. Därefter betalar han resten, det vill säga 77 procent av kostnaderna (30 x 0,77 = 23 100 kr). Men då ska hustrun också kompenseras för inkomstbortfall när hon ”vabbar” och är ledig med barnen. Detta påverkar nämligen inte bara lönen här och nu, utan även hennes framtida pension. 

Sharon Lavies förslag är att du kontaktar försäkringskassan och ber om uppgift på hur många vab-dagar och föräldradagar du har tagit ut. Försök sedan räkna samman vad varje vab-dag kostar dig och vad varje föräldradag kostar dig i form av inkomstbortfall. Så klart ett hästarbete. Men det kan löna sig. Det bortfall som du kan bevisa att du drabbas av bör din man sätta in, med en bestämd summa varje år, på ett särskilt pensionskonto i ditt namn. För att detta sparkapital ska förbli ditt även vid en skilsmässa ska kontot och insättningarna göras till din enskilda egendom via ett äktenskapsförord som slår fast att detta kapital inte ska utgöra gifto-
rättsgods. Att han ska bidra till att du ska kunna bygga upp ett långsiktigt sparande är en självklarhet.

Det är ett anständighetskrav att han fördelar sina intäkter mer jämlikt så att du blir kompenserad för att du lägger mer tid på obetalt hemarbete som i sin tur leder till sämre löne- och karriärmöjlighet och dessutom till sämre pensionsutfall i och med förlorade pensionsrätter.

En varning: Jag har utgått från att ni är gifta. Om ni i stället är sambor? Ja, då slår den stora varningssirenen på. För sambolagen, till skillnad från äktenskapsbalken, säger inget om ansvaret att båda ska kunna leva med samma ekonomiska standard. Som sambo får du vara hur snål som helst mot din partner, och har bara ansvar för din egen ekonomi. Är ni sambor skulle du alltså komma ännu sämre ut vid en eventuell separation.