Min väninna vill inte ha min hjälp

FRÅGA Jag har en vän vars yngsta dotter varit sjuk länge med massor av jobbiga symtom som gjort att hon inte kunnat ta studenten eller leva ett normalt liv för sin ålder. Nu har hon i alla fall fått en diagnos, en kronisk sjukdom som hon väldigt troligt kommer att dö av, även om det kan ta många år.

Det här är såklart enormt tungt för min väninna. Jag vill hjälpa och trösta, men det får jag inte. För hon tar inte emot mig. Enda gången jag fått chansen att prata med henne (på telefon för hon vill inte ses) sa hon att det inte är hon som behöver stöd, utan hennes dotter och att hon inte vill ha medömkan från omgivningen.

Jag försöker lägga locket på men jag blir faktiskt sårad! Vi har alltid haft tvåvägskommunikation och varit öppna med varandra men nu är hennes dörr stängd. Jag vet ju att hon inte kommer att klara av att orka vara mamma till sina två äldre barn (en dotter och en son) utan stöd från vänner som bryr sig!

Biggan

PER Det smärtar och sårar dig att se hur din vän behöver stöd och inte få ge henne det. Det är förståeligt att du känner dig avvisad. Du har helt rätt i att hon måste ha stöd för egen del om hon ska orka räcka till för sina barn. Din vän verkar ha svårt att tillåta sig att ta emot sympati för att det i henne finns en motsättning mellan att hjälpa dottern och att unna sig något för egen del. I långa loppet kommer hon att inse att det inte behöver finnas någon sådan motsättning. Men hon är inte där än. Hon behöver tid på sig att ta in och ställa om. 

Du försöker lägga locket på känslan av att vara sårad och det är nog bra att du inte belastar henne med dina egna känslor nu. Det är klart att du saknar ömsesidigheten i er vänskap. Förhoppningsvis kan du använda denna din längtan till att orka vistas i standbyläge tills hon är redo.

Din uppgift blir att finnas till hands och vara lyhörd för nya sätt att visa att du finns kvar och bryr dig.