Kan det stämma att curling är bra?

FRÅGA Jag satte kaffet i halsen när jag härommorgonen läste om en studie av curlingbegreppets fader Bo Hejlskov Elvén. Han konstaterar att curlingföräldrars barn klarar sig betydligt bättre än genomsnittet. Jag var så säker på motsatsen och har varit stolt över att jag inte curlat mina barn.

Dessutom har jag raljerat över hur mina egna barn curlar mina barnbarn. Och nu skäms jag. Det känns som om jag gjort fel och de gör rätt, även om min instinkt säger att de gör ganska mycket fel. Deras värsta curling är att barnbarnen typ aldrig får ha tråkigt och att de ska ha total kontroll över vad barnen gör. Mina barn tycker synd om mina barnbarn om inte äventyr väntar varje helg och lov. Att vara med mig är det sämre alternativet för hos mig händer inget särskilt.

När barnbarnen varit hos mig blir det korsförhör. Vad har ni gjort? Hur länge var de ute? De har väl läst? De fick väl mycket grönt? Sist sade jag: Vi bakade bullar och fikade i parken. Då sade min son: ”Tänk bara på att socker är en drog och att de blir både förgiftade och speedade.”

Jag irriterar mig på detta daltande och kontrollerande, men nu när Bo Hejlskov Elvén säger att curling är bra så vet jag inte hur jag ska reagera. Jag anar att studien är endimensionell och att man bortsett från ekonomi och studiebakgrund, men ändå, den har redan fått stort genomslag. Nu undrar jag vad du (och din yrkeskår) tänker om curling.

70-talsmamman

PER Först en litet klargörande: Begreppet curlingföräldrar myntades av den danske psykologen Bent Hougaard. Bo Heljskov Elvén är däremot känd för sitt begrepp låg-
affektivt bemötande som ett sätt att möta aggressivt beteende, bland annat hos barn och ungdomar.

Curlingföräldrar är väl snarast en ny benämning på dem som förr kallades för överbeskyddande, och curlingbarnen är väl de som brukade kallas bortskämda eller bortklemade. Jag har läst den danska rapport som du berättar om. Forskarna har jämfört hur bra barn klarar sig beroende på olika kombinationer av föräldrarnas engagemang och barnens delaktighet i hushållet. De definierar curlingfamiljen som en familj där föräldrarna sköter vardagssysslor och där barnen inte hjälper till så mycket i hemmet. Sämst klarar sig den grupp där barnen inte hjälpt till och där föräldrarna inte varit engagerade och hjälpt sina barn. De som klarar sig bäst har vuxit upp i familjer med hjälpsamma föräldrar och själva hjälpt till mycket hemma.

Din beskrivning av hur dina barn i sin tur hanterar sina små barn, låter lite överbeskyddande och ängsligt. Och samtidigt; varje generation har sina teorier och farhågor. Det bästa man kan göra som far- eller morförälder är att vara lite av en motvikt. Om ens egna barn är stränga är det väl bra att skämma bort barnbarnen och att farmor eller mormors hem kan få vara en avslappnad frizon. Kanske just precis för att de där kan få ha lite lagom tråkigt i stället för att bli matade med en massa förslag på aktiviteter.

Bara du undviker att försätta dina barnbarn i en lojalitetskonflikt. Till sist: Dina barn är fortfarande dina barn och din uppgift är att hitta rätt balans mellan att acceptera och att blanda dig i deras föräldraskap.

Här kan du läsa hela studien.