Min oro försvann när jag rökte på men min fru är arg!

FRÅGA Jag är en man i 60-års-åldern som tyvärr har återfallit till gamla ungdomssynder.

Jag har haft det lugnt tillsammans med min fru. Vi har tagit vara på livets goda och unnat oss ett eller två glas vin i stort sett varje dag. Men efter en återträff med mina ungdomskompisar i min hemby så har vår relation börjat knaka rejält.

Anledningen är att mina gamla vänner fortfarande rökte på och lät pipan gå runt. Jag tackade nej men efter lite tjat så tänkte jag att en gång är ingen gång. Efter en helg tillsammans med mina storrökande kompisar så kände jag konstigt nog att jag mådde bättre än någonsin. All oro och rastlöshet var som bortblåst.

Jag köpte en bit som var slut efter två dagar hemma. Ringde min vän som tipsade om en kran i min hemstad och på den vägen är det. Men säg den lycka som varar. Vid ficktömning inför tvätt så hittade min fru en haschbit i mina byxor. Och nu är det kris och kalabalik. Hon säger att hon inte vill vara gift med en knarkare. Jag säger att jag inte är en sån och att jag har det här under kontroll, och att hon minsann skrattar när jämnåriga röker på i amerikanska filmer, som It’s complicated – dubbelmoral. Ja, min fråga är alltså hur vi tar oss vidare.
Jag vill inte skilja mig, men jag tycker inte att detta är värre än allt vinpimplande.

Dan

PER Jag är nog tyvärr inte rätt person att vända sig till för att få medhåll i den här frågan. Min ståndpunkt är konservativ när det gäller hasch. Jag tänker inte moralisera och jag tänker inte ge mig in i en utläggning om huruvida hasch är bättre eller värre än alkohol (som jag också har en mycket restriktiv hållning till). Jag hör inte till dem som skrattar när vuxna röker på i amerikanska filmer, men jag kan på sätt och vis hålla med dig att det finns en dubbelmoral att tycka det är roligt på film. Fast å andra sidan; det tycker man ju att även biljakter och smarta bankrån är, utan att för den skull vilja legalisera dem eller vilja att ens anhöriga deltar i dem.

Det jag fastnar för i ditt brev är att du först skriver om ditt lugna och stillsamma liv med din fru och sedan i förbigående nämner en oro som försvann när du rökte på med dina gamla kompisar. Är den rastlösheten något som rör sig inom dig, under den gemensamma stillsamma vardagsytan? Vad står den för? Är den en längtan efter något annat i livet? Eller är det en gammal välbekant oro som du känner igen och som du förr kunnat lägga locket på med hjälp av hasch?

Förutom att hasch faktiskt är illegalt så är det en personlighetsförändrande drog och när du använder den blir du frånvarande på ett sätt som inte kommer att föra din fru och dig närmare varandra.

Dan, jag tycker att du ska ge dig själv (och ert äktenskap) chansen att ta reda på vilka känslor och behov som ligger bakom din rastlöshet och oro i stället för att självmedicinera för att få bukt med symtomen. Det finns många viktiga frågor att ställa men hasch är inte svaret på någon av dem.