Varför får jag bära skulden för vår bråkiga relation?

FRÅGA Svårt att vara kortfattad.
Lever som sambo sedan cirka 20 år, med ett gemensamt barn. Förhållandet har alltid varit upp och ner. Vi startade så fel, med att han var otrogen med mig i flera år, sedan blev vi dock ett par. Under ”otrohetsåren” levde jag ganska utåt-agerande – kanske för att stå ut. Jag var dock tyst om det levernet så när det sedan kom fram blev det kaos.

Vår start har förföljt oss – med skuldbeläggning av mig, något jag tagit på mig för att ”sona synden”. Tiden har gått och det är mest bråk, ofta för att han känner sig utanför när jag och vår tonåring har det trevligt tillsammans. Men med sambon blir det jämt tjafs om det vi planerat, som resor och middagar.
Det har gjort att jag inte har någon lust att göra något alls med honom.

Vår son blir inblandad i grälen, då han ibland tar mitt parti. Hur illa far han egentligen? Han tycker att vi ska separera. Hemskt, det är ju inte hans ansvar. Mår psykiskt dåligt och har börjat tappa i vikt – inte bra då jag som ung hade anorexi. Jag har fina arbetskamrater och vänner att prata med. Sambon däremot har inga vänner, och de vuxna barn han har sedan tidigare, har han ingen nära kontakt med.

”Ledsen och trött”

PER Din signatur ”Ledsen och trött” är verkligen förståelig mot bakgrund av hur du beskriver er situation hemmavid. Det är olyckligt att ni båda upplever att ni kommit snett in i ert förhållande redan från början. Helst skulle man ju önskat att ni för länge sedan lagt det som hände bakom er och kunnat gå vidare. Men det har ni inte och du verkar fortfarande ligga på minus i den skuldens balansräkning som ni gjort. Du skriver att du tagit på dig skulden för att ”sona synden” och du har säkert gjort det för husfridens skull. Men att du gör det bidrar till att befästa den förenkling som ger dig ensam ansvaret för ert förhållandes förutsättningar.

Jag kan inte låta bli att undra: Är din sambo verkligen arg fortfarande för det som hände? Eller är det snarare så att han använder sig av den där gamla skulden för att trycka till dig när ni grälar? Kan det också hända att han drar ner dig med de gamla anklagelserna i situationer när du är glad, men han inte är det?

Om jag fortsätter på den tanken: Är det verkligen så att din sambo bråkar för att han känner sig utanför din och er sons gemenskap? Eller kan hans utanförskap tvärtom vara självförvållat eftersom han förstör stämningen om och om igen? Av din beskrivning låter det ju som att han har rätt svårt med relationer.

Hursomhelst så måste ni komma till rätta med er akuta situation. Inte bara för er sons skull, utan även för din, och kanske även din sambos.

Det låter som om ni båda sedan lång tid förlorat glädjen i samvaron. Du beskriver att du börjat tappa vikt och kopplar det till din tidigare anorexi. Det är förstås tydliga tecken på att du är stressad och inte mår bra i er relation. Skulle det vara möjligt att tänka att ni skulle gå och prata med någon? Om ni inte är beredda att göra gemensam sak för att bryta ert ingrodda mönster av skuld och anklagelser så måste du nog överväga separation som ett alternativ.

Du skriver att din sambo saknar egna vänner, och jag kan tänka mig att tanken på en separation bland annat därför aktiverar dina skuldkänslor. De ligger så nära under ytan. Men alternativet att fortsätta leva i en vardag som präglas av bråk och otrivsel är inte bra för någon av er.

NUVARANDE Varför får jag bära skulden för vår bråkiga relation?
NÄSTA Kan vårt äktenskap överleva utan kärleksresor?