Vi älskar varandra så varför tjafsar vi då om allt?

FRÅGA Hur bryter vi vår urusla stämning? Vi bråkar inte så att gnistorna yr, men vi tjafsar däremot hela tiden. Varenda liten skitsak räcker för att sätta igång ett tjafs som sedan kan hålla på i timmar, ja faktiskt i dagar och nätter.

Både hon och jag har starka åsikter i många frågor och det är väl egentligen positivt men ibland önskar jag att vi bara kunde lägga ner. Båda är för stolta för att erkänna att den andra kan ha rätt och vi måste båda få sista ordet varje gång! Det är urlöjligt och ovärdigt på något sätt att vuxna människor håller på så här.

Vi tjafsar också med ungarna (vi har en utflyttad son och två hemmaboende tonåringar) och de tjafsar med oss. Den här pissiga stämningen har hållit på så länge nu att vi nästan inte kommer ihåg hur det kändes när vi hade kul ihop någon längre stund. Flera gånger har jag faktiskt lyckats säga till mig själv: Släpp det! Och gjort det men det har hon inte märkt. Det dröjer inte länge förrän vi är igång igen.

Vi har prövat parsamtal för många år sedan, av helt andra orsaker, men varken hon eller jag fick förtroende för terapeuterna och det kändes som att det blev värre att älta problemen. Så vad tycker du vi ska göra? Vi älskar varandra och vill inte skiljas fast jag fattar att det inte låter så.

Nisse

PER Det måste verkligen vara tärande med ert ständigt pågående tjafsande. Ni verkar ha få tillfällen att slappna av i varandras sällskap. Inga urladdningar som vid åska, när luften kan bli lättare att andas efteråt, och inga försoningar, utan ständigt pyrande gräsbränder som ni måste vara på er vakt för.

Det är som att det här har blivit ert sätt att umgås. Allt har kommit att bli en maktkamp mellan er: om en av er skulle avstå från sista ordet och ge den andra rätt så skulle det vara en prestigeförlust.

Att bryta det mönstret kommer att kräva en kraftansträngning av er båda. Och att var och en av er beslutar sig för att försöka stå emot reflexen att försöka få sista ordet. Ni måste skifta fokus från era respektive positioner till själva förhållandet och ert gemensamma liv. På så sätt kan ni hjälpas åt att återskapa ett gemensamt projekt i stället för att om och om igen befinna er på var sin sida i en ändlös kedja av oenigheter.

Jag tror definitivt att ni kommer att behöva hjälp av någon utomstående för att åstadkomma det. Du skriver att ni har prövat parsamtal, men det var längesedan och av en annan anledning. Jag tycker att ni ska ge det en chans till, med nya terapeuter. Det är nog enda sättet att trassla er ut ur den tröstlösa härva av tjafsande som blivit regel snarare än undantag i er vardag.

NUVARANDE Vi älskar varandra så varför tjafsar vi då om allt?
NÄSTA Dagny Carlsson: – Vi kan lära oss nytt så vi inte gamlar till oss