Ska jag stanna i relationen eller ska jag gå?

FRÅGA Jag har ett dilemma, som jag levt med i några år nu. Problemet är att jag inte är riktigt nöjd med det liv jag lever och med den man jag lever tillsammans med. Vi har varit tillsammans i 30 år och har inga barn. Jag känner mig inte längre attraherad av honom utan han känns mer som en kamrat. Samtidigt har jag svårt att berätta det för honom, och jag är väl också rädd för att bli väldigt ensam om vi skulle separera. Som det är nu känner jag mig ibland väldigt ensam i hans sällskap. När vi diskuterar vår relation får jag intrycket att han är mer nöjd än jag. Den här ”pingismatchen” som pågår i mitt inre – å ena sidan, å andra sidan – ger mig rätt mycket ångest. Jag tänker ibland att jag måste skärpa mig, men det funkar inte riktigt.

Som lök på laxen har jag haft en relation på distans med en annan man. Det har gett mig glädje ibland men också ångest. Nu verkar det ha gått i baklås och jag känner att jag måste släppa det för min egen mentala hälsas skull. Men eftersom jag haft det som en ventil känns allt extra tungt nu.

Så Per, vad kan du ge en medelålders kvinna för råd i denna knepiga situation? Det känns som att jag inte riktigt har rett ut mitt liv. Hur hittar jag modet och kraften att komma vidare?

Förvirrade Anna

PER Du har en längre tid samlat på dig tecken på att det är något du måste göra av ert förhållande: Du är inte attraherad av din man längre och du har försökt kompensera för bristerna i ditt äktenskap med en relation ”på distans”. Jag vet inte riktigt vad det betyder med en relation på distans, men den har tydligen gjort det möjligt för dig att fortsätta leva tillsammans med din man, trots de brister du upplever i äktenskapet. Nu när den guldkanten inte finns där, ställs saker mera på sin spets. Det låter som att du trampat vatten ett tag och hoppats på att yttre omständigheter skulle få saker att hända. Men det är du som måste ta tag i situationen. Du skriver att när ni diskuterat er relation har du ”fått intrycket” att han är mer nöjd än du. Det låter vagt, som om ni inte vågat eller velat prata med varandra på riktigt. Att tala klartext behöver inte nödvändigtvis leda till separation.
I ert läge är det däremot antagligen nödvändigt om ni ska kunna hitta tillbaka till en gemenskap. Om det inte hjälper är det dags att känna efter om det verkligen vore värre att vara ensam själv än ensam tillsammans med din man.

NUVARANDE Ska jag stanna i relationen eller ska jag gå?
NÄSTA Mitt ex har skrivit över alla tillgångar på sin nya dotter