Ska jag verkligen behöva köpa en ”anti-skimming”-plånbok?

FRÅGA Det blir bara knepigare och knepigare det här med kontanter. Många banker har slutat hantera kontanter på sina vanliga lokalkontor och antalet bankomater minskar stadigt. Det skapar problem, inte minst för äldre människor som inte alla har mobiler eller datorvana att hantera sina ekonomiska ärenden digitalt.

Allt fler av mina vänner vill också swisha och med kort betalar vi kontaktlöst *.

Jag känner att jag förlorar kontrollen över mina pengar. Hur ska barn kunna lära sig pengars sanna värde utan att ha riktiga slantar och sedlar i sina händer?! Och ska jag verkligen behöva köpa en plånbok med sådan där ”anti-skimming”-funktion?

Ge mig mina pengar tillbaka!

Gammalmodig?

* Red anm: Kontaktlös betalning är när du bara håller kortet mot läsaren, utan att stoppa in det i läsaren och ange kod. På kort med denna funktion är kortuppgifterna okrypterade. Det gör att en bedragare kan läsa av kortuppgifterna utan att betalkortet behöver lämna offrets plånbok. Därför finns numera dessa speciella plånböcker som stoppar den möjligheten.

BIRGITTA Ja, det känns numera nästan skämmigt att betala med kontanter. Därför är det extra intressant att den nya broschyren från staten: Om krisen eller kriget kommer på sin lista över nödvändig krisberedskap framhåller att varje hushåll måste ha ett lager av kontanter i mindre valörer. Varför? Jo: för om alla nätfunktioner slås ut så fungerar inte det digitala samhället inklusive internetbankerna.

Och utan reda pengar i en krissituation eller digital kollaps kan du inte köpa eller betala för det du behöver eller är skyldig. En undersökning inom Riksbanken visar att kontantanvändningen rasar. Sedan 2010 har andelen som använde kontanter vid sitt senaste köp sjunkit från cirka 40 till 13 procent. Mellan 2012 och 2016 försvann drygt 500 bankomater.

In på 80-talet förvarade Riksbanken särskilda beredskapssedlar i bergrum runtom i landet. Om kriget kom kunde 55 miljarder kronor pumpas ut i ekonomin för att garantera tillgång till betalmedel. Programmet avvecklades 1994. Debatten om det kontantlösa samhället har blivit allt mer intensiv. Riksbanken är på väg att ta fram en digital e-krona och Riksbankens chef Stefan Ingves har konstaterat att affärer inte har laglig skyldighet att ta emot och hantera kontanter. Men han poängterar att kontanter har en viktig funktion att fylla om elnätet skulle stängas ner.

Hans inställning är att banker rimligen bör hantera pengar. Ett kontantförbud strider mot allmänhetens uppfattning om vad pengar är och om vad banker sysslar med, sa Stefan Ingves i våras till Sydsvenskan. Det finns idag cirka 1 miljon människor i Sverige som inte har tillgång till digital teknik. Den 11 juni i år kom besked från Riksbankskommittén att de stora bankerna ska erbjuda hantering av kontanter. I ett delbetänkande ”Tryggad tillgång till kontanter” konstaterar kommittén att Sveriges största banker är skyldiga att erbjuda denna service eftersom storbankerna har ett särskilt stort samhällsansvar.

Storbankerna knorrade direkt om snedvriden konkurrens eftersom samma krav inte gäller mindre banker (kostnaden för kontanthantering är för hög för dem).

Men man ska ändå inte bortse från fördelarna med att minska antalet kontanter i samhället. Det framhåller Arturo Arques, privatekonom på Swedbank. Skälet är att det är praktiskt, säkrare och enklare för många. Bodil Hallin, budget- och skuldrådgivare i Höganäs, manar till digital folkbildning. Det skadar aldrig att vara lite lagom nyfiken för att få grepp om hur Bank-id, swish och andra digitala lösningar fungerar. Ingela Gabrielsson, privatekonom på Nordea konstaterar att det är svårt när gamla rutiner inte längre fungerar. Men vi kan inte stoppa utvecklingen. För barn och unga kommer det inte att vara något problem. De föds in i den nya digitala världen och kommer nog snarare att tycka att kontanter är något underligt, tror Ingela Gabrielsson.