Vår relationsexpert Per Naroskin får en komplicerad fråga från en orolig och ledsen läsare. Varför får hon skulden för sin sons uppfostringsmetoder?

FRÅGA En av våra söner, nu 43 år, är sedan 15 år tillbaka gift med en utländsk kvinna. Hon kom till Sverige som 16-åring efter en hel del svårigheter. Hon är från Irak. De har tre barn i nedre tonåren.
Kvinnan är utanför arbetsmarknaden på grund av dålig svenska, men tar ansvar för barnen och hemmet. Hon har alltid varit avvaktande mot mig och min man vid besök på födelsedagar och jul, hos oss – skyllt på allergier (mot katt, eller mot trädgården) och vill fort hem igen.
Nu när det har blivit lite problem i deras äktenskap har hon beskyllt mig för dålig uppfostran av sonen. Till exempel tycker hon att han tillrättavisar barnen för mycket. För några veckor sedan fick jag ett sms av henne med ett foto av ett blåmärke på ett av barnen, där jag uppmärksammades på hur min son bar sig åt mot ett av deras barn när hon inte lydde.
Min man blev mycket upprörd över att jag blev beskylld för detta också, och gav utlopp för detta i ett telefonsamtal med sonen.
Förra veckan var familjen hitbjudna på min 75-årsfest, men bara sonen dök upp, utan barnen. Jag fick mejl av hustrun att hon inte ville se oss mer.
Nu till mitt dilemma: Min make vägrar träffa eller se denna kvinna mer, efter hennes anklagelser mot mig. Jag tycker detta är så svårt. Mina tankar går till födelsedagar, julfirande med mera. Min älskade son, kära barnbarn och hustrun som jag i och för sig kunnat prata och ha bra dialog med – ska vi inte få träffa dem tillsammans mera?
De bor i en stad cirka 15 mil från oss så det krävs lite logistik när vi har träffats. Jag får ångest av denna konflikt. Vad är bäst att göra?
Mor/farmor

PER NAROSKIN Ditt brev är inte så lätt att svara på, eftersom det innehåller många trådändar att nysta i. Men det jag mest undrar efter att ha läst din beskrivning är vart tog bilden med blåmärket vägen? Om jag läst rätt så är orsaken till din makes vrede att du fick skulden för hur din son kanske gjort ett av sina barn illa. Det låter egendomligt att han blir arg på svärdottern för att hon anklagar dig men tydligen inte ägnar uppmärksamhet åt misstanken att något av barnbarnen riskerar att fara illa. Har ni talat med er son om blåmärket? Vad säger han? Och vad tror din make och du? Det samtalet är en avgörande anledning att upprätthålla kontakten också med svärdottern, även då det just nu bara är du som kan tänka dig det.
Det är orimligt att hålla dig ansvarig för vilket slags person din son blivit som vuxen och för de problem som han och hans fru kan ha i äktenskapet. Däremot har du definitivt ett ansvar att börja reda ut orsakerna till blåmärket på ert barnbarn.