Jag är så less på min dementa mamma

Min mor är dement och har svårt att ta hand om sig själv. Jag har inte lyckats få in henne på hem ännu. Men jag är så less på min mor.

Hon är otrevlig, elak och jobbig. Ringer mig 10–20 gånger om dagen, kräver och kväver mig. Hon tar energi, äter upp min livsluft. Jag önskar bara att hon DOG. Samtidigt får jag dåligt samvete för mina tankar. Och kompenserar genom att finnas där för henne.

Vi har alltid haft ett komplicerat förhållande. Jag dög aldrig. De känslorna känner jag hela tiden nu. Förstår med hjärnan att det är hennes sjukdom som gör henne extra elak. Men inom mig blir jag den lilla övergivna flickan som aldrig är tillräckligt bra. Vad gör jag med mina känslor? Hur ska jag förhålla mig till mamma?           

Eva-Lena

SVAR

DR BÖHM Det är svårt att ha ett ”komplicerat” förhållande till en förälder – mycket oförlöst ilska och frustration – som inte får någon lösning, och sen blir föräldern dement med alla symtom som kan höra till.

Hennes grundpersonlighet kan lysa igenom, även om det nog är demensen som dominerar. Det är givetvis helt legitimt och begripligt att du har de känslor du har, till och med att du önskar att hon dog.

Men du behöver inte kompensera för det. Vad betyder ”finnas där för henne”? Tänk på att du gör det som du tycker är rimligt mänskligt.

Tala med en väninna eller din man. Förmodligen tycker de att du ställer upp för mycket. Du kanske har en orealistisk fantasi att hon kommer att ge dig upprättelse och bekräftelse, så att du fortsätter vara där mer än du behöver. Hon kommer inte att säga att du är tillräckligt bra. Det måste du själv eller andra människor säga!

Fortsätt försöka få in henne på ett hem. Där har hon det bättre och du känner dig friare.

Tomas Böhm